ultrajohan kutar

Så blev det race day. Klockan ringde 05:45 och jag kände glädjen över att det finns ett fint långlopp med start 20km från där jag bor. Frukost och påklädning, bilens termometer visade -17 grader. På plats i Kungsbacka var det många kända ansikten och en spänd förväntan i Nordic Wellness lokaler. Plötsligt var det start och till ljudet av tusentals små ståldubb som träffar gatan ringlade sig löparskaran genom Kungsbacka centrum.

Jag höll noga min plan att inte springa fortare än 5 min/km första 9km som går på asfalt. Förra årets uppskruvade tempo kostade mycket senare i loppet. Väl inne på sandsjöbackaleden hamnade jag i en liten klunga som höll en fart som kändes långsam och nog skulle vara precis lagom. Vid vätskestationen på 17km kändes det väldigt bra och jag tog en halv mugg sportdryck och en kladdkakebit. Stannade på stationen ca 20 sekunder och kom iväg före de andra i min grupp.  Jag lyckades ganska bra med att köra mitt eget race och inte pressa på bara för att jag blev omsprungen. Tävlingen är lång och det är väldigt lätt att överskatta sin kapacitet mitt i loppet.

Vid Sisjöns vätskestation och med 12km kvar började jag känna mig sliten men inte värre än att jag kunde hålla ett hyfsat steg fram till ravinen i Änggårdsbergen. Efter att ha gått upp för den branta backen i slutet av ravinen var mina ben ganska bombade. Jag kunde nu höra speakern i målområdet men visste samtidigt att det var ett ganska långt slakmot och en rejäl stigning upp för Safjället kvar. Sista 2km gick det lite väl långsamt och jag tappade nog 5 minuter.

Väl i mål kände jag mig riktigt nöjd. Man önskar ju alltid att man var bättre tränad men taktiskt var mitt lopp bättre än många andra jag genomfört. Min energiplan fungerade bra. Jag hade med ett par bars och en gel som jag aldrig rörde. Energin i flaskan tillsammans med en bit kladdkaka och en bananbit räckte bra. Jag hörde många som hade problem med frusna vattenslangar.  Min taktik var att dricka en liten mun vatten och blåste sedan tillbaka vattnet i flaskan varje gång klockan pep att det gått 1km. Det fungerade bra.

Målet inför tävlingen var att komma på den övre tredjedelen av resultatlistan och med placering 20 av 86 i mål blev det till och med övre fjärdedelen.

Jämfört med de två tidigare åren: 2012 plac:26 av 74, 2011 plac:12 av 30

Jag slås av hur jag under loppet känner att det går pinsamt långsamt och att jag så starkt önskar att jag kunde springa snabbare och lättare. Under loppet har jag ingen känsla alls för hur jag ligger till. Det känns ofta som att jag måste vara en av de sista löparna som fortfarande är ute och springer. Samtidigt är jag glad och tacksam för upplevelsen som jag får vara med om. Banan igår var bitvis magiskt vacker och jag älskar  att springa trail.

När jag springer mer än 90 minuter behöver jag fylla på energi längs vägen. Jag har experimenterat med en massa olika energikällor, allt från sportdryck till Delicatobollar och dadlar. Det känns som om det mesta fungerar bra som energikälla. En förutsättning för att det hela skall funka är ju dessutom att man skall vara tillräckligt sugen på att få i sig energin för att det skall bli av. Är man riktigt trött så infinner sig inte något direkt sug efter energi förrän efter ca 12 timmar för min del. Då är det lite för sent. Tricket är att ha en plan för energin och hålla sig till den. På Sandsjöbacka Trail Marathon på söndag kommer jag att ha Perpetuem från Hammer blandat ganska starkt i en flaska och också ha ett par bars att tugga på. Det är UltraZebban på Runners Gear i Stockholm som levererar grejerna med önskvärd precision.

Jag kommer att ha förbrukat ca 1/3 av energiflaskan vid vätskestationen 20km och där toppa upp den med vätska. Samma sak gör jag vid stationen i Sisjön. I tillägg har jag en vätskepåse på ryggen. Sedan är det ju en sak att ha en plan och en annan att genomföra den… Med tillräckligt med vätska och energi håller jag ångan uppe ganska bra. Jag ser verkligen fram mot söndagen.