Ultra-utflykt

Efter ett välkommet förslag från Erik bestämde vi för ett par veckor sedan att vi skulle springa Skatås-Borås på två dagar med övernattning i Hindås. Till min stora glädje var förslaget att göra detta på måndag och tisdag vilket passar mitt schema bättre än något annat. Dag ett bjöd vildmarksleden på fin-fin löpning i blöt terräng och såphala spångar(spänger?). Erik lyckades slinta i hög fart och blev hängande runt en björk till alla andras munterhet. Väl framme i Hindås var vi rejält sugna på energi och i väntan på skjuts till vårt boende hängde vi i ICA-butikens entré mumsandes sallad och sjungades julvisor.

Aita, vår logi-värd kom och hämtade oss till sin gård där det bjöds på varm dusch, strålande vegetarisk mat och gott snack.

Dag två bjöd knalleleden på ett ännu bättre väder och många höjdmeter. Till slut nådde vi Borås och tågstationen som var vårt slutmål. Jag kände att jag egentligen inte hade tillräckligt med mil i benen för att genomföra dessa två dagar men det fick passera.

Jag är verkligen tacksam för att jag har så fina vänner att kunna göra sånt här tok med. Det är roligare att vara vrickade tillsammans.

Vägen tillbaka

Efter nederlaget på TDG har träningen gått på sparlåga ganska länge. Det blev ett pass i veckan eller två. Jag har varit aktiv med paddling och annat men löpningen har inte fått plats i prioriteringslistan. Andra tunga händelser i livet har tagit en del kraft från träning och tävling men det har också lämnat utrymme för eftertanke. Jag känner mig psykiskt stark och träningssugen. Jag har testat MTB som träning och det är fantastiskt kul – och jobbigt.

Höstmörkret har nu kommit med besked och igår fick jag den nya Petzl Nao pannlampan. Årets version har starkare ljus (575 lumen) och även om den gamla Nao var väldigt bra är denna tydligt bättre. Starkare ljus och bättre ”logik” som läser av ljusbilden. Den gamla var överkänslig mot tex reflexer men det är betydligt bättre på den nya.

Dagens korta pass i Ruddalsterrängen var bra. Hit och dit på elljusspår och hala klipphällar.

Tung DNF

Redan efter ett par timmar kände vi att något var fel. Det gick tungt och långsamt. Vi kompenserade med att vara effektiva vid vätske och energikontrollerna men faktum att våra kroppar inte mådde bra blev snabbt ett faktum. Att kliva av denna tävling fanns inte på vår karta och att göra det efter bara ett drygt dygn än mindre. TDG är ett långt och tufft race som vi var väl förberedda på. Både jag och Jerry har gott om erfarenhet från längre lopp och erfarenhet av att jobba ihop. Vi hade snackat ihop oss ordentligt innan start och visste vad vi gav oss in på. Vi har utan tvekan det som krävs för att genomföra detta monster men inte med en rejäl förkylning i kroppen.

Efter en ok start gick vår fart ned och ansträngningen upp. Vår ansträngningsnivå gick konstant upp och vår fart ned. Uppför fick vi ideligen stanna och släppa förbi löpare som lätt hade dubbla farten jämfört med oss. Vi tog tomtesteg och låg med håret i mjölksyrataket.

I efterhand verkar det så självklart att något var fel med kroppen och att kliva av var det enda möjliga. Det var dock ett tufft beslut efter 27 timmars slit, tro mig. Hade vi valt att fortsätta så hade vi kanske kommit en station till eller två på ytterligare ett dygn och då förmodligen varit i riktigt dåligt skick och väldigt nära reptiden. Då skulle minst 2/3 av loppet återstå. Enkel mattematik.

En sak är redan säker. Det blir revansch.

11 dagar till avfärd mot TDG

Ja nu går det fort. Det kommer inte att hinna bli så värst många träningspass till innan vi åker ner. Det är kanske inte så jättemycket man kan göra åt formen i detta skede ändå men det känns ändå skönt att träna på. Det har inte blivit någon löpning på hela helgen då jag varit i Karlstad och undervisat kajakpaddling. På vägen hem svängde jag förbi Kristinehamn och käkade lunch med ultrakompisen Sandra och fick massa inspiration och ny kraft att träna av detta. Idag körde jag ett backpass i Hobo Hill igen. 13 vändor på 90 minuter blev det. Sista vändan sprang jag upp drygt hälften av och det känner jag av nu efteråt. Det har inte blivit många långpass men det skall nog gå ändå. Hoppas på ett par backpass till nu i veckan och sedan lite lugnare nästa vecka, starten går ju på kl 10 på söndag förmiddag (7 september).

Tunga ben

Har kört på lite hårdare med träningen det sista och igår blev det Hobo Hill med Jerry. Mina ben var ganska döda från backpass dagen innan men vi gnuggade på och fick ihop 11 vändor. Benen skrek på slutet och mjölksyran rann nog ut ur öronen på mig. Efteråt kommer känslan som gör det hela värt smärtan. Jag känner mig odödlig och stark. Två veckor kvar nu. Detta blir bra.

Kombinationspass

Det blev inget rent backpass idag. Jag kom loss från jobbet vid 12 och valde slingan som ligger närmast för att vara effektiv. Det är en ganska kort slinga som har en avstickare som delar orgianlbanan i två delar. Avstickaren är egentligen ett ridspår och ganska knölig och brant. Jag har kommit på en kombination där man får hyfsad variation i hur man springer och ändå kan hålla på en dryg timme. Det blir en kombination av backe och platt löpning. Inte för att det är lättare eller bättre utan för att det är det som står till buds. Formen känns prima. Nu är det snart dags för en trekking tror jag. Pannlampa och stavar och minst 6 timmar. Kanske det blir gamla goda Hyssnaleden?

 

Blodsmak i Hobo Hill

Veckans andra hårda backpass i Hobo Hill. Inget för veklingar. Det gick åt 2,5 liter vatten på knapt 2 timmars flåsande. Idag var jag starkare men belastningen är hög och jag kör huvudet i taket på varje repeat. Jag gillar att träna så här. Självklart gör det ont men på ett bra sätt. Det var torrt och dammigt i vårt spår och nu är varken skorna eller de nya shortsen så där pinsamt rena längre. Idag vilodag och sedan blir det nog ett backpass till på söndag.

4 veckor till race

Ja nu börjar det närma sig. TDG-starten är inte långt borta och formen behöver putsas till lite. Träningsmängden har varit katastrofal när det gäller löpning men den generella formen är det inget fel på. Jag har varit aktiv, paddlat mycket, mår bra och är inte skadad. Det skall bli intressant att se vad jag kan göra med tiden som är kvar.

Igår lurade Jerry och Erik med mig på ett backpass i Hobo Hill. Det känns idag. Jerry är i tydligt bättre skick än mig och jag fick slita som ett djur för att hänga med. Det var inte mycket till konversation från min sida under de två timmar vi harvade i backen. Vi fick nog ihop 1300-1400hm.

Sköter jag nu bara kost, sömn och träning bra i veckorna som kommer så vet jag att underverk är möjligt. Grundformen finns utan tvekan.

TDG ter sig fortfarande som ett ofattbart spöke. Med tanke på hur oförskämt fräsch jag kände mig efter halva UTMB i fjol och hur fullständigt utpumpad jag var efter målgång känns en tävling som är mer än dubbelt så lång svår att få grepp om.

Into the void.

Sömn

Den sista tiden har jag sovit lite mer än jag brukar. Vilken skillnad i hur jag mår! De 2 extra timmarna sömn gör hela dagen mer värd. Jag kanske snittade 5,5 timmar innan och nu blir det upp mot 8 vissa nätter. Träningen då? Jo vars. Lite för lite löpning för att jag skall vara helt nöjd men å andra sidan annan träning minst ett pass om dagen. Löpband idag. Innerligt tråkigt.