Kategori: Träning

Ja nu börjar det närma sig. TDG-starten är inte långt borta och formen behöver putsas till lite. Träningsmängden har varit katastrofal när det gäller löpning men den generella formen är det inget fel på. Jag har varit aktiv, paddlat mycket, mår bra och är inte skadad. Det skall bli intressant att se vad jag kan göra med tiden som är kvar.

Igår lurade Jerry och Erik med mig på ett backpass i Hobo Hill. Det känns idag. Jerry är i tydligt bättre skick än mig och jag fick slita som ett djur för att hänga med. Det var inte mycket till konversation från min sida under de två timmar vi harvade i backen. Vi fick nog ihop 1300-1400hm.

Sköter jag nu bara kost, sömn och träning bra i veckorna som kommer så vet jag att underverk är möjligt. Grundformen finns utan tvekan.

TDG ter sig fortfarande som ett ofattbart spöke. Med tanke på hur oförskämt fräsch jag kände mig efter halva UTMB i fjol och hur fullständigt utpumpad jag var efter målgång känns en tävling som är mer än dubbelt så lång svår att få grepp om.

Into the void.

Den sista tiden har jag sovit lite mer än jag brukar. Vilken skillnad i hur jag mår! De 2 extra timmarna sömn gör hela dagen mer värd. Jag kanske snittade 5,5 timmar innan och nu blir det upp mot 8 vissa nätter. Träningen då? Jo vars. Lite för lite löpning för att jag skall vara helt nöjd men å andra sidan annan träning minst ett pass om dagen. Löpband idag. Innerligt tråkigt.

…är också ganska jobbigt. Bara två dagar kvar på brandjouren sedan blir det backpass i Hobo Hill på kvällstid. Tjohoo.

10 vändor blev ganska jobbigt i värmen.

Under de veckor jag har jour för räddningstjänsten blir det inte så mycket löptränat. Lite på löpband men det är så innerligt tråkigt. Däremot blir det bra med styrketräning, i princip varje dag. Just idag gläds jag över att det känns lätt och jag känner mig stark och hel.

Efter problemen med smalben/vader försöker jag nu långsamt trappa upp löpningen. Kompletterar med MTB och paddling för flås, variation och mindre belastning på benen.

Snart får det bli en tävling att sikta mot tror jag. Vad skall man välja?

Nu har jag haft strul med mina ben ett tag och det ärr jättetrist. Det ömmar i smalbenen och varje steg gör lite ont. Ingen smärta kanske men ett tydligt obehag. Har nu haft uppehåll från löpningen ett par veckor och det mår jag verkligen inte bra av. Ömheten har långsamt avtagit och snart hoppas jag kunna återuppta träningen som vanligt. Två goda tävlingar har jag fått offra på vilans altare. BUM och Kullamannen. Det går fler tåg.

Efter att ha följt TDG banan på google earth så infinner sig en sugande känsla i magen. Försöker förstå längd och stigning. Jag roade mig med att visa både UTMB banan och TDG banan på samma gång och inser då att man även ser Geneve….det blir lite skala på det hela. TDG avslutas med en sträcka som är gemensam med UTMB, från Bonatti ner till Courmayeur. När man springer den sträckan på UTMB så är det åt andra hållet och man har precis passerat halvvägs. Gissningsvis kommer vi att vara aningens tröttare när vi passerar här på TDG. Hujedamej.

Igår var planen att springa långapass med Jerry, från Hindås till Skatås. Allt var planerat utom att jag inte ännu hade ersättare för min jour på räddningstjänsten. Och det visade sig att jag inte kunde hitta någon som ersatte mig. Besviken och lite sur fick vi blåsa av turen. Senare på dagen fick jag dock till ett hejdundrans snabbt pass med Robert som fullständigt körde skiten ur mig. Jag är verkligen inte preppad för att springa snabbt, vilket Robert är nu. Men det är kul att springa på lite. Tack Robert för finfin draghjälp.

På natten mellan onsdag och torsdag planerar jag och Robert att ”riva av Hyssnaleden”. Planen är att starta kl halv 10 på kvällen och vara klara vid 2-rycket. Det blir ”skoj”.

Anne-Marie och Robert som arrangerar Hallandsleden terräng den 25 maj. Ordnade med ett provlöp av banan i helgen. Det var ett 50-tal personer som mötte upp i Fjärås för att samordna skjuts till Stättared där starten skulle gå. Vädret var optimalt med klar luft, blå himmel och alldeles underbart. För att få ihop till 30km så börjar banan med ett varv i Stättareds elljusspår, sedan bär det av längs hallandsleden. Dagen till ära hade jag lyckats lura med Jerry från Swedish trailrunning. Även Tomas som jag känner sedan långe från kajaksammanhang var med. Jag sprang med frun första milen men sedan bestämde jag mig för att försöka komma ikapp Jerry och gänget som hade gått ut lite hårdare. Jag skulle gissa att de var 1,5-2km före oss. Det blev ett högt och ansträngande tempo i ca 6 km. Terrängen var tuff och jag var rejält sliten när jag kom ikapp kompisarna. Att komma ikapp är inte gratis. Det var stundvis magiskt fin löpning i vårskogen. Mot slutet började det gå trögt för mig. Min rush mitt i löpet hade satt sina spår och jag var allt annat än lätt i fötterna. Nåväl vi kom i mål och det blev en trevlig fika i solen i väntan på resten av gänget.

Sträckan är fantastiskt variationsrik, kuperad och vacker. Vädret gjorde naturligtvis sitt till. Rena lyckofiltret. Tack alla inblandade för en kanondag i spåret.

Kroppen har inte känts helt 100 det sista. Jag har ätit förskräckligt mycket skräp (godis) så jag är inte förvånad över att jag mår kass. Det finns ett motstånd mot att komma ut och träna som jag inte känner igen. Naturligtvis försvinner detta så fort jag väl kommer iväg. Efter genomfört pass kan jag känna mig ok i flera timmar. Jag hade hoppats på att vara i form till att springa Ursvik Ultra nästa helg men den formen känns långt borta just nu. Det är bara att kämpa på. Klart att det går tungt ibland.

Idag gick jag till brandstationen för att köra ett kortare styrkepass. En kollega var redan där och tränade men höll på att avsluta sitt pass. Han körde knäböj och hade lastat på 10kg mer på stången än vad jag brukar köra med. Jag började med lite rodd för att värma upp men tog sedan chansen att känna på den färdiglastade stången. Det kändes tungt men ok. Jag körde 10 reps och visst gick det tungt! Min kompis var klar och drog vidare. Jag var lämnad med den tunga stången och mina återstående två set. Efter lite själv-pepp gick det allt. Det var ofattbart tungt och det skall det ju vara.

Efter knäböj skulle jag köra bänkpress. Jag har kört bänkpress ett tag nu och har börjat få in lite rutin. Känner mig trygg med övningen och gillar den. Jag har precis ökat min vikt och känner mig stolt över detta. När jag lyfte av stången kändes den tung. Tankarna for genom huvudet: har jag ätit ordentligt? tog jag ut mig för mycket på knäböj? varför känner jag mig så svag? Första repetitionen avslutades vid bröstet och jag kunde inte få upp stången. INTE.  Jag lyckades krångla mig ur stångens fängelse på ett ganska osnyggt sätt. Lastade av stången och funderade på vad som hade hänt. Jag som hade en så god känsla. När jag bar tillbaka vikterna så kände jag mig ynklig. Tills jag upptäckte vilka vikterna var. Jag hade lastat på ytterligare 10 kg mer. Min ”nya” planerade lyftvikt var redan 10kg tyngre än den jag kört på ett tag och nu alltså ytterligare 10 kg tyngre. Inte konstigt att jag inte klarade av det.

Ibland är det svårt att ha en rättvis bild av sin egen förmåga och ibland dömmer man sig själv på orättvisa grunder. Jag fick smaka på båda idag.