ultrajohan kutar

I går kutade jag runt Hyssnaleden och det är en riktigt genomkörare. Kuperat, blött, hårt, högt gräs, trädfällen etc gör det en riktigt utmaning att hålla km tiden nere. Kroppen tar slut på det där sköna viset ganska tidigt. Det blir ett par vändor till på denna slinga innan UTMB, det är helt säkert. Jag valde mina SalomonXT WINGS S LAB 4 som jag normalt inte springer i utan har som vardagsskor. Funkade bra men lite mer mönster hade inte skadat. Eventuellt hade Softground-varianten varit helt perfekt. Mina Fellcross känns lite väl odämpade för så här långa pass. Det känns också skönt att variera sig lite med skodornen. Ingen tejpning och inget skav – bra. Mina Drymaxsockar fortsätter att leverera. Väl tillbaka från rundan var det tight med tid för att hinna hämta på förskolan. Jag slängde av mig alla kläder, snabbtork med handduken och sedan på med shorts och t-shirt. Han reflektera över innehållet i bilens bagage som bar tydliga spår av min hobby. GPS:n visade 1tim4min till Frillesås och jag hade bara 45 min på mig. Kolla de om Google hade ett bättre förslag och det hade de. 48 min och jag trampade gasen mot asfalten. Googles väg var intressant och smal men höll vad den lovat och jag var bara 5 minuter försenad. Jag var fruktansvärt stel när jag klev ur bilen och mötte då en annan pappa som skulle hämta barn på samma förskola. ”Stressigt på jobbet?” frågade han mig. ”Ehh ganska…” fick jag ur mig. En bra måndag.

Fick till ett bra backpass här om dagen. Det blev 10 vändor i Lackarebäcksbacken. Trögt gick det i början och lättare mot slutet. Hade ett styrkepass från dagen innan i benen och det kändes. Det känns som om formen är lite på G. Jag har lovat mig själv att köra 10 pass innan jag tar ett nytt beslut om UTMB. Det är 3 pass kvar. Förhoppningsvis blir det ett löp/styrka i kväll med frun. Kottarna då? De får roa sig med en kompis till oss när vi tränar. Om du tänker på kottarna på bilden så är det mitt sätt att hålla räkningen på antalet vändor i backen. Nästa gång får det bli 12.

Efter ett par tunga veckor utan träning ser jag nu en ljusglimt i fjärran. De närmaste veckorna kommer att visa om det finns förutsättningar för löpning runt stora berg framöver. Jag ser med förfäran på hur snabbt kroppen och psyket förfaller när man är passiv. Det går långsamt att klättra uppåt men ack vad man faller snabbt ned när man släpper taget. Jag har nu greppat en liten gren och tillfälligt stoppat fallet. Nu får vi se om jag kan få något grepp för att vända trenden.

Återkommer med nytt tema efter tänkepaus.

Mycket splittrade känslor efter Highlander Mountain Marathon. Omgivningarna och vädret var fantastiskt bra. Det var som att springa i en reklambroschyr för Skottland i två dagar. Sällskapet var också bästa tänkbara, Anders, Mange och Fredrik. Vi funkade bra ihop.

Dag 1: Starten gick och jag och Anders la lång tid på att identifiera kontrollerna utifrån de koordinater vi fått vid startstämplingen. Vi tuggade på mot kontroll nr 1 och gjorde redan här vårt första misstag. Vi gick väldigt ”rätt på” och hamnade i en ravin som såg lätt ut på kartan men som tog massa extra tid i verkligheten. Efter det blev vi lite osäkra och började orientera och diskutera vägval allt för mycket. Tiden rann iväg och vi kom obenhörligt efter. Någon kontroll gick ganska bra men andra gick sämre. Vi borde ha haft en tydligare uppdelning med en navigatör och en ren löpare. Jag är inte säker på detta men det kändes som att vi dividerade över vägval och vad som var vad alldeles för mycket.

Nattläger: Här hade tävlngsorganisationen satt upp ett stort mattält där man kunde ta igen sig och till och med köpa en öl…Härligt. Kvällen var trevlig och jag kände mig fräsch i kroppen.

Dag 2: Också denna dag började vi med en tveksam insats till kontroll 1. Sedan ganska ok vägval men mer av osäkerhet och funderingar. Förvånad över mig själv att jag inte tog kommandot i denna situation men jag har svårt för det. Situationen var liknande när jag sprang ICEBUG 24 med Martin förra året. Mycket intressant med det mänskliga samspelet. Jag lärde mig mycket. Anders är en stark löpare och kompetent orienterare så med lite bättre fokus och samkörning av våra starka sidor så hade vår placering blivit mycket bättre. Potentialen finns. Mer fokus och mer hunger på pallen! Kanske blev vi paralyserade över hur fint det var. Kanske hade vi fått fram mer vilja och pannben om vädret hade varit sämre? Det är min gissning.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig helg. Middagen och ölen efter målgång satt som ett spett i ryggen. Jag var inte fysiskt oberörd efteråt men heller inte speciellt skakad. Helt enligt plan med andra ord.

Min uppladdning inför Mountain Man nu till helgen kunde verkligen ha varit bättre. Från att ha sett riktigt bra ut för ett par veckor sedan så kom en mycket irriterande förkylning opassande förra veckan och satte hosta i hjulet på mig. Just slutklämmen på uppladdning inför tävling är något som aldrig har fungerat bra för mig. Jag är i toppform både fysiskt och mentalt flera veckor innan tävlingen för att sedan kollapsa och snurra till det de två sista veckorna. Inte bra men nu är det som det är. Var ute en liten tur i kväll och visst känns det bra, men inte toppen. Kroppen gillar verkligen en träningsmängd som vida överstiger det jag kunnat få till de sista två veckorna. Jag får ett par försök till att lyckas med uppladdning innan UTMB.

I helgen sprang jag ett långpass tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. Det blev Hyssnaleden som är en fantastiskt fin 40km slinga med en skön blandning av trail, stig och grusväg. Kuperad så att men får lite motstånd i benen, ca 750hm och med fantastisk utsikt på sina ställen. Jag hade haft en intensiv träningsvecka med mycket kvalité och en hel del mängd men kände mig fräsch när vi gav oss iväg. Ungefär halvvägs började jag känna att jag inte hade mitt vanliga push och med en mil kvar var orken som bortblåst. Kom att tänka på scenen i filmen ”Top Gun” när piloten säger ”We’re on vapor, Cougar, you got to put it down.” när bränslet i flygplanet var nästan slut. Så kändes det. Som tur är kunde även jag till slut landa säkert, i gräset bredvid bilen och pusta ut med mina medlöpare. En smärtsam upplevelse men jag har haft väldigt mycket av det motsatta den sista tiden. Allt har känts väldigt lätt så detta förtjänade jag säkert. Verkligheten gav mig nog en tillrättavisning. Det blev en bra tur på drygt 4 timmar och 38km och med tanke på att jag gick en hel del sista milen så får jag vara nöjd ändå. Mer sånt.

Hade möte med Anders om vår tävling i Scotland om 3 veckor. Vi är väldigt taggade och nu gäller det bara att ingen av oss blir sjuka eller skadar sig. Idag har jag haft vilodag och i morgon blir det distanspass igen. Hoo-Haa.

Den 14-15 april åker jag till Kinlochewe i Scotland för att springa årets upplaga av Highlander Mountain Marathon. Med i mitt lag är triathleten Anders le Dous. Anders har ingen erfarenhet av bergslopp men massor av erfarenhet av att springa sig trött så det skall nog gå bra. Vi flyger till Glasgow redan på fredagen och bilar upp till Kinlochewe under dagen. På fredag kväll laddar vi med den traditionsenliga race-ölen. Tävlingen är en tvådagarstävling där man bär med sig all utrustning som man behöver under två dygn på fjället. Övernattningen brukar bli spartansk då utrustningen absolut är optimerad för låg vikt och inte för komfort. Beräknad vikt på säcken är strax under 5 kg. Med tanke på årstid får vi nog räkna med att det både kan vara och komma snö…

Vi ställer naturligtvis upp i längsta och tyngsta A-klassen som innebär 35-40km dag 1 och ca 30km dag 2. Ett par tusen höjdmeter blir det nog också innan vi når målet på söndagen. Detta skall bli helskoj.

Uppladdningen har gått prima fram tills nu och jag följer mitt träningsprogram så exakt jag bara kan, utan att göra avkall på löpupplevelser. Hade en fantastiskt fin tur i Skrylleterrängen för ett par dagar sedan och sedan en ännu finare runda på Sandsjöbackaleden dagen efter. Kroppen känns lätt och stark.