Intervaller

Man kan träna intervaller i intervaller och nu har jag just börjat en sådan. Efter en skön uppvärmning gav vi oss på Mölndals backar. Redan efter första backintervallen kände jag mig kraftlös. Kanske långpasset igår spelade in men jag tror att min långa frånvaro från tisdagsträningarna är den verkliga anledningen. Vi var ett litet gäng som tampades med is och höjdmetrar. Per serverade oss smällgod mat efter passet och en god dag var till ända. Nu måste jag ta mig själv i kragen och ta intervallträningen på alvar. Bara en vecka kvar nu till dragningen om platserna till UTMB. Tävlingen är för närvarande överbokad med drygt 30% och dessa skall gallras bort med lottning den 18:e januari. Det blir verkligt spännande.

Viktprojekt

Det säger sig själv att 90kg+ inte är helt lämpligt om man har tänkt att ha ultralöpning som hobby. Jag har gjort en del försök att gå ned i vikt och jag får erkänna att det inte är lätt. Våren 2010 var jag nere på 88,5 men sedan gick det uppåt igen. Jag vet precis vad jag behöver göra för att lyckas och det är inte lätt att förklara varför jag inte ”bara gör det då”. Mer träning och bättre matvanor och saken är biff. Mer träning är den enkla biten. Det går liksom av sig själv och är kul. Att få kontroll på matintaget är däremot en stor utmaning. Jag är svar för godis och kakor. Ibland blir det okontrollerat frossande och jag kan sätta i mig ett kakpaket snabbare än vad de flesta kan säga ”riktig mat”. Detta skall jag få bukt med.

Målet är 84kg och det skall inte vara omöjligt att nå dit till sommaren.

Höstsnyggt i skogen

Inför höstens tävling OMM i Dartmoor blev träningen inte så intensiv som jag hade hoppats. Det finns ju som tur är fler glädjeämnen i livet än träningen och ibland får löparskor och tights vila till förmån för annat. Ett par fina turer längs sandsjöbackaleden blev det dock och en dag vågade jag mig till på sträckan Sisjön-Kyrkbyn-Sisjön. På vägen tillbaka började det bli ont om tid då barnen skulle hämtas hos dagmamman. Detta sammanföll med tungsprungna spår och halvkasst flås. Jag får erkänna att jag inte kunde njuta riktigt av skogens skönhet den sista milen.