I söndags ringde klockan 04.45 och det var dags för frukost. Efter att ha tejpat och smort in fötterna med sportstick, kontrollerat utrustningen en sista gång och dragit på mig dunjackan gick jag ut för att vänta på Jerry som jag skulle åka med. Stämningsfullt på spårvagn och tåg på väg till starten i Kungsbacka. Väl där var det aningen svårt att hitta själva startplatsen. Vi fick nummerlappar och information innan tävlingsledaren helt enkelt släppte iväg oss på detta sköna äventyr.
Första milen gick på asfaltsväg och jag misstrivdes en del i mina ståldubbade icebugskor. Efter stämplingen i Kyrkbyn och starten på sandsjöbackaleden blev det trevligare och solen hade nu börjat lysa på trädtopparna. Jag hade siktat på att komma bland de 10 första och känslan när jag sprang in på leden var att jag var nr 10 eller 11 vilket stämde. Efter en halvtimme kom jag ikapp Erik och en annan löpare vid en mindre felnavigering. Det var mycket is i skogen och nu var mitt skoval klockrent. Jag kunde springa avslappnat och ramlade inte en enda gång under dagen. Vid depån på halva sträckan 22km kände jag mig väldigt fräsh och lämnade den stationen innan Erik. Knep nog 4 placeringar där. Jag hade gott om egen energi med så jag kände inget behov för att dröja kvar. Efter passering av spårhagavägen började det gå lite tyngre och efter ytterligare ett par km sprang jag fel. Jag känner till sandsjöbackaleden ganska väl och det blev mitt fall. Jag följde helt enkelt den sträckning som jag själv brukar springa för att plötsligt inse att det är väldigt lite fotspår och inga snittslar… Antydan till tunnelseende spelade nog också in.
Efter en del kartvridande satte jag kurs mot rätt spår. Nu kände jag mig lite stressad. Det var obanat med bristande skare och när jag väl kom fram till rätt stig var jag ganska trött. Jag blir otroligt lack av att springa fel. Nu hakade jag på Emma Linden ett par km men fick släppa henne till slut. Nu började höftböjaren protestera lite. Gissar att den fick sig en känga under felorienteringen.
Väl framme vid Sisjön var jag ganska tagen och det var 13 km kvar…. Lufsade på i ett allt lägre tempo. När det var ca 5km kvar var mitt vatten slut och båda mina vader krampade regelbundet. Ja sista milen var ingen snygg syn. Kom in på en 12:e plats (4:44:37) med 3 löpare inom 3 minuter framför mig. Emma hade dragit ifrån och kommit in 8 minuter innan mig. Erik Jurander som jag sprang delar av loppet med gjorde ett kanonlopp och kom in på en 4:e plats. Min Ladonia lagkamrat Sebastian som var med när jag sprang OMM i fjol slutade på en fin 3:e plats. Jerry kom in på 19:e plats 38 minuter efter mig.
Grattis alla – ni imponerar och inspirerar !
Detta känns som en bra värdemätare på formen och visst finns det en del att jobba på…
En stor Eloge till Kvarnbyns löparsällskap för ett fantastiskt fint lopp.
Kaxigt av dig att ha placeringsmål utan att veta klassen på motståndet!
Ledsen för att jag lurade med dig på första felspringningen. 🙂