Kategori: Träning

Inte så lockande innan man kommer iväg men otroligt skönt efteråt. Vi var 5 tappra krigare som trotsade snöyran och frysgraderna för att harva 5 varv i slingan, varav 4 varv (8 km) skulle vara ”tröskel”. Jag fick bra draghjälp av Maria som nog hade en ganska behaglig resa bakom mig i 3 varv för på 4:e varvet ökade hon och gick om. Där flög alla ambitioner om jämn belastning ut ur närmaste fönster och hornen växte ut lika fort. Med ökad belastning gick det nästan att bibehålla tempot även sista varvet. Dock kom jag inte i kapp Maria. Tur att man tål att få ”tjejdäng”. Vi joggade för att möta de andra och vi kunde konstatera att vi all gjort en bra insats. Kroppen känns stark och glad. Inte så snabb men hållbar och ultraklar. Det skall bli skoj att springa nästa helg.

Tack träningskompisar för motivation och initiativ.

Fick till ett riktigt bra pass i kväll. Det blev en halvmara i växlande terräng. Mörkt, kallt, blött och lerigt. Tryckte på så gott jag orkade och funderade lite på vad jag skulle kalla passet. Tröskelpass? nja, lite för backigt och tekniskt för att passa helt även om pulsen definitivt var uppe och skrapade i taket långa stunder. Inervall? Nää – för långa sträckor med jämn belastning. Långpass? Nej enligt mina vänner på Swedish trail running så skall ett långpass enligt definition vara minst 3 timmar. Fartlek? Tja det får nog duga. En knappt 2 timmar lång fartlek där lättjan, mjölksyran, flåset, löpglädjen och benmusklerna dansar en lustig dans. Eller kanske bara en skön genomkörare i skogen.

På väg upp för den avslutande backen när jag bara har ca 500m kvar hem funderade jag på nästa helgs tävling Sandsjöbacka Trail 68km. När i loppet är det ”ok” att känna sig såhär i kroppen, tänkte jag. Svaret är definitivt ”på upploppet”. Det blev en riktig genomkörare. Jag fick en saftig kramp i fotvalvet när jag krängde av mig den högra skon.

Jag skall gå ut lugnt lugnt den 26:e…..

Nyårsdagens morgon kl 10:00. Fem glada löpare möter upp hemma hos oss i Frillesås för ett gemensamt långpass. Vi delar upp oss i gruppen som skall springa långt och gruppen som skall springa lite längre. Vi som skall det senare börjar med strandrundan och guidning av Frillesås alla fina badplatser. Tempot är lågt och snackvänligt. Vi fortsätter upp mot skogen där vi träffar på den andra gruppen och gör gemensam färd med dem till kullarna på andra sidan E6:an. Efter ett par kilometrar med kuperad terräng hittar vi den vätska och energistation som Sara varit och ställt ut redan på morgonen. Välkommet stopp och energiintag. Mer löpning i varierad terräng. Upp och ned.

Vi avslutar med strandrundan igen innan vi alla samlas för gemensam bastu. Erik drar på sista kilometrarna och jag har svårt att riktigt hålla hans tempo. Riktigt körd i benen när vi åter kommer till Frillesås. Efter bastun blir det linsgryta och kaffe. Det har vi förtjänat. Året börjar bra. Tack alla för fantastiskt sällskap.

Stats: 27km. 3tim 5min. 350hm. snittpuls 159.

Julen har gått i snorets och feberns tecken. Skiten peakade ut på julaftons kväll och sedan dess har det långsamt blivit bättre. Gick på med en försiktig runda här om dagen och det kändes ok. Idag 13 km med en del höjdmetrar – inga problem men maskineriet är lite rostigt. Nu behöver träningen komma igång på alvar om Sandsjöbackatävlingen skall bli ett nöje. Känner mig gott grundtränad men har fått på tok för lite volym det sista. Jag brukar dock vara bra att resa mig från lägen som dessa. Lite löpning varje dag, varva kvalité med återhämtning/bulk så skall det nog lossna. Det skulle passa mig utmärkt om det inte blir någon förändring i vädret inför Sandsjöbacka Trail. Jag har inga bra dubbskor och det hade varit grymt att kunna springa i Fellcross eller S-LAB6.

Idag blev det lite backträning tillsammans med Swedish Trailrunning. Vi var 4 tappra löpare som strålade samman i dimman bakom Ericsson för att gnugga upp och ned för ”Hobo Hill” tills 1000hm var nådda. Jag hängde på Erik men misstänker att han var näst intill oberörd mot slutet vilket jag absolut inte var. Denna sorts intervallträning med omväxlande upp och ned är det bästa förberedelse vi kan få till på hemmaplan, som förberedelse för kommande bergslopp. Jag hade gärna haft ett större berg att springa på men man tager vad man haver. Gott sällskap livar upp så klart och det är roligare att flåsa tillsammans än själv även om konversationerna blir sparsamma. Backen bakom Ericsson är lagom teknisk och nu på vintern både hal och lövfylld så utförslöpen är spännande. Jag tror att det omöjligt att motivera mig till att köra så hårt som det ändå blev idag när jag tränar själv. Bara vetskapen om att de andra också kämpar gör att man vägrar låta kroppen vila.

Från att ha verkat ruggigt och grådaskigt när vi började tycker jag att dimman och högarna med fallna löv var riktigt vackert på slutet. Temperaturen var perfekt och den höga luftfuktigheten är riktigt skön när man väl är i gång.

Det blev så klart en del snack om lopp och vad man har för planer och förhoppningar inför nästa säsong. Vi får väl se. Snart är det anmälan till UTMB. Jag har igen en ganska liten chans att få en startplats i lotteriet. Men vill jag springa det loppet en fjärde gång? Det finns ju så många andra lopp. Tanken på att försöka få en plats i TDG har slagit mig. Med 330km snackar vi nästan en vecka mellan start och mål….

Ibland blir lunchen en långlunch. Det känns bra. Man kan skylla på att det var dimmigt och svårt att hitta tillbaka. I själva verket var det fantastiskt svårt att sluta springa. Jag och frun har nu utforskat lite nya skogspartier och hittat rundor med mycket löpvänlig stig men även lite äventyrsmoment som livar upp och smutsar ned kläderna. Jag har börjat lägga upp dessa stigar på Openstreetmap (man kan behöva zooma lite för att se detaljer) och jag önskar många gånger när jag är på nya ställen att det skall finnas information om stigar på nätet. Kanske detta kan vara mediet?

Nu till helgen är det både Hobo Hill VK , 1000 härliga höjdmeter med Trailrunner.se på ördag och sedan långpass med provlöp inför Sandsjöbacka Trail Maraton. Det blir lite att bita i för benen. Gött!

Snart dags för en tur på Hyssnaleden igen känner jag. Kanske blir det innan jul.

Efter min trista muskelbristning i vaden har jag långsamt återupptagit löpningen. Efter ett inledande pass runt den lokala och föga upphetsande motionsslingan blev det ett försök på ”mellanrundan minus” och ”nya mellanrundan”. Idag blev det en lekfull tur längre bort än vad jag varit innan för att leta möjligheter att binda ihop redan kända delar av springbar skog. Jag tror att man skall ha med sig en sekatör och lite sprayfärg så kan man nog göra underverk för möjligheten att hitta och hålla en takt som känns kul. I våra trakter är det inte direkt trångt i skogen och jag har aldrig träffat en annan löpare utanför alsfaltsvägarna. Om någon mer än jag vill kuta samma sträckor så blir det nog snart en bra ”led”.

Kroppen känns bra som tusan men vaden är fortfarande svag. Skall fortsätta med tåhävningarna trots att det är SÅÅÅ svårt efter den initiala fasen. Om jag bara får vara skadefri nu så känns det som jag har tid till träning innan Sandsjöbacka Trail 64km. Ser verkligen fram mot att springa långt igen.

Noterar att jag efter en dag utan träning blir ett godismonster. Alltså: fortsätt springa!

Noterar hur jag älskar att forcera blandad terräng i bra fart och hög ansträngning. Fun for the wicked.

Plötsligt kommer man på det. Jag har inte sprungit. Det är därför jag mår kass. Tillbaka med tandborsten. på mid löparstassen och pannlampa. Hopp i skorna och iväg. Bara tid för lilla rundan så tempo tempo. Fotlederna protesterar lite mot den plötsliga aktiviteten. Bra tryck långs vägen. Superslirigt över klippor längs havet. Försöker ta igen förlorad tid längs stranden men det går trögt. Smal stig blir supersmal i pannlampans sken. En sista push upp för backen och sedan hemma. 31min 20sek och 4:53 i snitt inte så illa ändå. Och TJENA va mycket bättre jag mår nu.

Nu har det gått precis två veckor sedan starten på UTMB och sedan jag kom hem där ifrån har jag bara sprungit två gånger. Har inte känt mig på humör för löpträning alls. Förra lördagen sprang jag med frun på Risveden terräng som peppare/pacer vilket var lagom ansträngning just då och jag blev ganska trött trots ett relativt lågt tempo.

Idag tog jag min favoritrunda på sandsjöbackaleden. Vilken grym upplevelse. Det är 20 september och det borde vara höstrusk men jag sprang och svettades ymnigt i korta tights och bar överkropp. Tempot var bra och känslan lika så. Tiden räckte inte till dusch innan hämtning på förskolan men personalen börjar bli van vid att jag klampar in där lerig och med lätt krampande vader.

När jag springer själv blir det lätt att jag kör på i ett för mig högt tempo som ligger nära det jag klarar. Vad är vitsen med snacktempo när man ändå inte har någon att snacka med. Mjölksyran blir då min ende följeslagare och vi har ett spel jag tycker om. Jag börjar känna min kropp bra nu och jag har lärt mig vad jag kan göra och vad som är övertramp. Mest spännande så klart är det ju att hela tiden ligga på gränsen, att se handsken som skall knocka mig men sedan klara mig undan ändå. Kanske skulle min träning vara mer effektiv om jag tog det lugnare men det är ju detta jag gillar och vill göra. Jag har samma ambition fysiskt när jag tränar och tävlar. Försöker göra mitt bästa. För huvudet där emot är tävling en fest och träningen ett lugnt rum där inget annat än just träningen får plats.

Jag har funderat mycket sedan UTMB på hur muskelutmattning och flås hänger ihop. Det känns som om jag saknar någon pusselbit för att förstå.