Vertikal kilometer i Göteborg

Idag blev det lite backträning tillsammans med Swedish Trailrunning. Vi var 4 tappra löpare som strålade samman i dimman bakom Ericsson för att gnugga upp och ned för ”Hobo Hill” tills 1000hm var nådda. Jag hängde på Erik men misstänker att han var näst intill oberörd mot slutet vilket jag absolut inte var. Denna sorts intervallträning med omväxlande upp och ned är det bästa förberedelse vi kan få till på hemmaplan, som förberedelse för kommande bergslopp. Jag hade gärna haft ett större berg att springa på men man tager vad man haver. Gott sällskap livar upp så klart och det är roligare att flåsa tillsammans än själv även om konversationerna blir sparsamma. Backen bakom Ericsson är lagom teknisk och nu på vintern både hal och lövfylld så utförslöpen är spännande. Jag tror att det omöjligt att motivera mig till att köra så hårt som det ändå blev idag när jag tränar själv. Bara vetskapen om att de andra också kämpar gör att man vägrar låta kroppen vila.

Från att ha verkat ruggigt och grådaskigt när vi började tycker jag att dimman och högarna med fallna löv var riktigt vackert på slutet. Temperaturen var perfekt och den höga luftfuktigheten är riktigt skön när man väl är i gång.

Det blev så klart en del snack om lopp och vad man har för planer och förhoppningar inför nästa säsong. Vi får väl se. Snart är det anmälan till UTMB. Jag har igen en ganska liten chans att få en startplats i lotteriet. Men vill jag springa det loppet en fjärde gång? Det finns ju så många andra lopp. Tanken på att försöka få en plats i TDG har slagit mig. Med 330km snackar vi nästan en vecka mellan start och mål….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.