Highlander MM

Mycket splittrade känslor efter Highlander Mountain Marathon. Omgivningarna och vädret var fantastiskt bra. Det var som att springa i en reklambroschyr för Skottland i två dagar. Sällskapet var också bästa tänkbara, Anders, Mange och Fredrik. Vi funkade bra ihop.

Dag 1: Starten gick och jag och Anders la lång tid på att identifiera kontrollerna utifrån de koordinater vi fått vid startstämplingen. Vi tuggade på mot kontroll nr 1 och gjorde redan här vårt första misstag. Vi gick väldigt ”rätt på” och hamnade i en ravin som såg lätt ut på kartan men som tog massa extra tid i verkligheten. Efter det blev vi lite osäkra och började orientera och diskutera vägval allt för mycket. Tiden rann iväg och vi kom obenhörligt efter. Någon kontroll gick ganska bra men andra gick sämre. Vi borde ha haft en tydligare uppdelning med en navigatör och en ren löpare. Jag är inte säker på detta men det kändes som att vi dividerade över vägval och vad som var vad alldeles för mycket.

Nattläger: Här hade tävlngsorganisationen satt upp ett stort mattält där man kunde ta igen sig och till och med köpa en öl…Härligt. Kvällen var trevlig och jag kände mig fräsch i kroppen.

Dag 2: Också denna dag började vi med en tveksam insats till kontroll 1. Sedan ganska ok vägval men mer av osäkerhet och funderingar. Förvånad över mig själv att jag inte tog kommandot i denna situation men jag har svårt för det. Situationen var liknande när jag sprang ICEBUG 24 med Martin förra året. Mycket intressant med det mänskliga samspelet. Jag lärde mig mycket. Anders är en stark löpare och kompetent orienterare så med lite bättre fokus och samkörning av våra starka sidor så hade vår placering blivit mycket bättre. Potentialen finns. Mer fokus och mer hunger på pallen! Kanske blev vi paralyserade över hur fint det var. Kanske hade vi fått fram mer vilja och pannben om vädret hade varit sämre? Det är min gissning.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig helg. Middagen och ölen efter målgång satt som ett spett i ryggen. Jag var inte fysiskt oberörd efteråt men heller inte speciellt skakad. Helt enligt plan med andra ord.

Taper De-Lux

Min uppladdning inför Mountain Man nu till helgen kunde verkligen ha varit bättre. Från att ha sett riktigt bra ut för ett par veckor sedan så kom en mycket irriterande förkylning opassande förra veckan och satte hosta i hjulet på mig. Just slutklämmen på uppladdning inför tävling är något som aldrig har fungerat bra för mig. Jag är i toppform både fysiskt och mentalt flera veckor innan tävlingen för att sedan kollapsa och snurra till det de två sista veckorna. Inte bra men nu är det som det är. Var ute en liten tur i kväll och visst känns det bra, men inte toppen. Kroppen gillar verkligen en träningsmängd som vida överstiger det jag kunnat få till de sista två veckorna. Jag får ett par försök till att lyckas med uppladdning innan UTMB.

Running on vapor

I helgen sprang jag ett långpass tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. Det blev Hyssnaleden som är en fantastiskt fin 40km slinga med en skön blandning av trail, stig och grusväg. Kuperad så att men får lite motstånd i benen, ca 750hm och med fantastisk utsikt på sina ställen. Jag hade haft en intensiv träningsvecka med mycket kvalité och en hel del mängd men kände mig fräsch när vi gav oss iväg. Ungefär halvvägs började jag känna att jag inte hade mitt vanliga push och med en mil kvar var orken som bortblåst. Kom att tänka på scenen i filmen ”Top Gun” när piloten säger ”We’re on vapor, Cougar, you got to put it down.” när bränslet i flygplanet var nästan slut. Så kändes det. Som tur är kunde även jag till slut landa säkert, i gräset bredvid bilen och pusta ut med mina medlöpare. En smärtsam upplevelse men jag har haft väldigt mycket av det motsatta den sista tiden. Allt har känts väldigt lätt så detta förtjänade jag säkert. Verkligheten gav mig nog en tillrättavisning. Det blev en bra tur på drygt 4 timmar och 38km och med tanke på att jag gick en hel del sista milen så får jag vara nöjd ändå. Mer sånt.

Hade möte med Anders om vår tävling i Scotland om 3 veckor. Vi är väldigt taggade och nu gäller det bara att ingen av oss blir sjuka eller skadar sig. Idag har jag haft vilodag och i morgon blir det distanspass igen. Hoo-Haa.

Highlander Mountain Marathon

Den 14-15 april åker jag till Kinlochewe i Scotland för att springa årets upplaga av Highlander Mountain Marathon. Med i mitt lag är triathleten Anders le Dous. Anders har ingen erfarenhet av bergslopp men massor av erfarenhet av att springa sig trött så det skall nog gå bra. Vi flyger till Glasgow redan på fredagen och bilar upp till Kinlochewe under dagen. På fredag kväll laddar vi med den traditionsenliga race-ölen. Tävlingen är en tvådagarstävling där man bär med sig all utrustning som man behöver under två dygn på fjället. Övernattningen brukar bli spartansk då utrustningen absolut är optimerad för låg vikt och inte för komfort. Beräknad vikt på säcken är strax under 5 kg. Med tanke på årstid får vi nog räkna med att det både kan vara och komma snö…

Vi ställer naturligtvis upp i längsta och tyngsta A-klassen som innebär 35-40km dag 1 och ca 30km dag 2. Ett par tusen höjdmeter blir det nog också innan vi når målet på söndagen. Detta skall bli helskoj.

Uppladdningen har gått prima fram tills nu och jag följer mitt träningsprogram så exakt jag bara kan, utan att göra avkall på löpupplevelser. Hade en fantastiskt fin tur i Skrylleterrängen för ett par dagar sedan och sedan en ännu finare runda på Sandsjöbackaleden dagen efter. Kroppen känns lätt och stark.

Samhörighet

I söndags hakade jag på tre triathlonfanatiker runt Hyssnaleden. Det var en mycket trevlig tur och visst är det trevlig med sällskap. Jag har tillräckligt med tid i löparskorna helt själv och med ljudbok eller bra musik som enda kompis. Under vår tur runt hyssnaleden tuggade vi en del höjdmeter (850) också och jag tror inte att jag hade kunnat hålla det tempot vi höll utan draghjälp från de andra. Nästa helg skall jag springa W-R-T sandsjöbacka trail maraton. Egentigen var långpasset i söndags lite i överkant (37km) med tanke på tävlingen men som upplevelsemaximering var det toppen.

Drymax sockar

Har nu fått en liten sändning drymaxsockar från USA. Verkar inte finnas någon möjlighet att köpa dem i Europa just nu. Det blev lite för många par i all iver och jag säljer därför några till självkostandespris:

2x Cold weather Run Crew grey XL, 220.- per par
2x Max Pro Trail 1/4 crew Sock L, 300.- per par
3x Lite Trail 1/4 crew sock L, 190.- per par
Jag kan skicka på posten, också det till självkostandspris. Maila mig på johan@rockpool.se om du är intresserad.
Fick föresten iväg ett intervallpass på lunchen idag och hu-je-da-mig va tungt det gick. 6×1000 med 90 sek vila var en pina. Vanligtvis kör jag 8×1000 med 60 sek vila men idag ville kroppen inte.

Lunka på

Träningsintensiteten har varit varierande de sista månaderna. Ett par tre pass i veckan i snitt och konstant känslan av att jag vill träna mer. Men det är en ganska skön känsla och upplevelse-kvalitén på de pass jag genomfört har varit på topp. Vi har hunnit med att flytta också och det är en del pyssel vill jag lova. Nya favoritplatsen att springa på är sandsjöbackaleden som jag kan angripa från tre platser för att få maximal variation. Mina nya Salomon Fellcross är fantastiska och har fått bekänna färg på de blöta och leriga stigarna. Ny pannlampa ”Petzl Ultra Wide” har det också blivit och jag hoppas behöva ladda den ofta i vinter.

Salomon S-Lab 4

Har testat dessa skor ett tag nu. Tidigare har jag gått bet på Speedcross som jag tycker är allt för vingliga och höga. S-Lab 4 är en helt annan sko och passar mig utmärkt. Snabbsnörningen är naturligtvis guld men finns att köpa separat och är inget argument i sig till att köpa skorna. Jag har satt Salomons snabbsnörning på mina Icebug Sisu och det funkar klockrent. S-Lab 4 är neutrala och känns ”platta och låga” som jag vill ha det. Skorna är lätta och det känns som att det fortsätter att vara lätta trots att man klaffsar i det värsta hela tiden. Var ute en sväng idag och efter de första kilometrarnas futila försök att hålla skor och sockar torra började kladdfesten på riktigt. Det har regnat på bra ett par dagar nu och pölarna på Sandsjöbackaleden och Torrekullaleden hade förvandlats till mindre sjöar. Nämaste vägen är rakt fram eller ”på strecket” som Pappa Hedin hade sagt. Martin som jag sprang med tryckte in en farthöjning på slutet som jag inte riktigt kunde matcha – riktigt gött att ta ut sig. Tack Martin för draghjälp, en bra springkompis är guld värd.

Fellcross – första intrycken

Har nu testat dessa skor ett par pass och är mycket nöjd. Jag har inte fått Salomons skor att funka så bra fram tills nu men Fellcross verkar vara en höjdare för mina fötter. Skorna är lätta, mjuka och låga. Greppet på våta berghällar är dessvärre inte så imponerande som mina Icebug med ståldubb men det hade jag inte heller förväntat. Jag har idag sprungit 90 minuter på en blandning av asfalt och stökig terräng och fötterna känns oberörda av detta. Lovar gott.

Lycka

Lunchpass idag i Ängårdsbergen. Klaffsigt och lerigt i skogen. En gammal välknådad delicatoboll som energi gjorde susen efter en timme. Regnet hotade under hela passet men jag han ända hem innan det brakade loss igen. Såg en massa skolungdomar i skogen. De har friluftsdag idag och det var någon sorts poängpromenad. Rökandes, skrikandes och med snygga kläder. Nåväl – de tyckte säkert att den där gubben med leriga skor och ryggsäck som flåsade fram i skogen bredvid det preparerade spåret var helt pucko.

Lycka är att komma hem med skitiga skor!