Jag har funderat en del på vilka faktorer i min tillvaro som är med och påverkar hur jag mår. Om jag slutar träna så märker jag oftast att jag snabbt mår sämre både psykiskt och fysiskt. Om jag istället tränar regelbundet mår jag oftare bra men självklart inte alltid. Förra veckan drog jag ut en visdomstand och en kindtand. Ingen liten upplevelse och stor fysisk smärta fyllde min tillvaro de följande dygnen.
Tränar jag mycket så blir det en belastning/stress på min kropp. Om jag har mycket ont så blir det också en stress. Det känns som att det bara finns ett konto för detta. Jag tror att stress på jobbet, i relationen, ekonomin etc också går på samma konto. Rätt mat ger mindre stress för kroppen än skräpmat. En förnuftig belastning när jag tränar stressar min kropp mindre än kontinuerliga blodsmakspass. Ju mer jag funderar över detta desto mer logiskt verkar det. Skall jag lyckas med träningen så måste så klart resten av livet också funka så bra som möjligt.
Balans. Det måste bygga på en balans mellan alla de delar som bygger upp den tillvaro jag vill ha. Om man bara lägger goda grejer i ett fåtal korgar och struntar i andra kommer skutan snart att få slagsida. Så fram med ett ärligt vattenpass och börja fylla på godis på eftersatta ställen så blir tillvaron snart så stabil och behaglig att mina favoritämnen också kan få mer.