Ibland när jag springer långt och det börjar gå riktigt tungt så tänker jag på bollen. Bollen är den del av världen som är närmast mig och som jag på något sätt kan påverka. Bollen har sitt centrum i min mage och sträcker sig ut så att hela min kropp är inne i bollen.
Allt som är inne i bollen kan jag vara med och påverka. Stoppar jag mat i munnen fyller jag på energiförådet, dricker jag vatten förhindrar jag dehydrering och upprätthåller jag min löpstil så påverkar detta resultatet av det jag gör.
Backar, lera, kilometrar, timmar, kyla, värme, hala rötter, dåligt markerade leder, snabba och långsamma medlöpare – allt det där är utanför bollen.
Resultatet själv är någonting som händer i bollen, inne i bollen, alltså i mitt huvud.
Min kilometertid, placering eller hur imponerade mina Strava-kompisar är av min träning eller tävling är inte mitt resultat.
Resultatet är känslan jag har under och efter löpningen och en bra känsla får jag när jag har använt min potential i tillräckligt stor grad. Jag vet att de flesta som kommer i mål ungefär samtidigt med mig fysiskt sett är betydligt snabbare löpare än mig. Jag kommer i mål tillsammans med dem enbart i kraft av att jag presterar närmare min fulla potential än vad de flesta är villiga att uthärda. När jag gör det känner jag mig uppfylld och omsluten av upplevelsen. Först då blir min ansträngning värt allt lidande. När jag inte gör det känner jag att jag slösat bort min tid. Jag känner ånger.
Jag tror ändå att jag är bra på att släppa negativa tankar och känslor som dyker upp och som handlar om variabler utanför bollen. Om jag känner mig missmodig för att det är långt kvar till mål så påverkar det mitt humör och förmåga att prestera negativt men inte den verkliga sträckan kvar till målet.
Eftersom variabler utanför bollen så flagrant ignorerar mina tankar och känslor så gör jag klokast i att inte lägga för stor vikt vid dem heller.
Ju mer jag klarar att ha fokus på min löpteknik, mitt intag av energi och vätska, min temperaturreglering, eventuella skav och min navigation desto mindre plats finns det för att tänka på oviktiga detaljer utanför bollen, utom räckhåll för min påverkan.
Inne i bollen bor också mitt ”varför”, min anledning till att springa långt men även mitt beröm och min uppmuntran till andra löpare och till mig själv.
Jag är också fri att möblera om, måla, pynta och spela bra musik inne i min boll. Jag är ansvarig för hur jag har det hos mig själv.
Dessa tankar har så klart idisslats väl genom tiderna och en av källorna jag kommer på är denna:
God, grant me the serenity to accept the things I cannot change,
Courage to change the things I can,
And wisdom to know the differenceReinhold Niebuhr