Här kommer en reflektion över mina upplevelser under årets upplaga av Ultra Trail Mont Blanc.
Jag var på plats redan söndag kväll då jag ville få lite slutträning på höjd innan loppet. Det blev två bra pass men jag är osäker på om det hjälpte mig. Fick jag göra om tävlingen skulle jag nog åka ned betydligt närmare start, kanske tom anlända dagen innan. Fick också en extra dag efteråt vilket inte heller behövs. Jag tror att jag är klar med det där att ” sitta i grottan och meditera” innan tävling.
Vi var tre svenskar som bestämt att vi skulle hänga ihop så länge dom det kändes bekvämt. 2011 var vi också tre som hängde ihop en del under tävlingen även om detta inte var direkt uttalat vid start. Då uppkom en viss besvikelse när vi plötsligt inte höll ihop längre. Detta är en svår balansgång tycker jag. Trevligt med sällskap men viktigt att snacka om under vilka premisser man är en grupp och om man skall hålla ihop i alla väder eller bara så länge som det känns bekvämt.
Hur som helst gick den första milen fint och jag kände mig så klart pigg och ivrig. Sedan gick jag på för hårt och fick grymma problem. Huvudvärk, kallsvettningar och illamående. Jag höll god min ett tag men meddelade sedan de andra att jag inte pallade tempot och att något var fel med kroppen. De andra sa då att de kunde lugna ner tempot men det tyckte inte jag lät lockande. Vi traskade på i samma tempo som de andra löparna och det orkade inte jag. Blev omsprungen kontinuerligt. Nu träffade vi ytterligare en svensk som sprungit loppet 8 gånger. Alla utom jag skulle byta till varmare kläder då det blivit kyligare. Jag var varm som en kamin och misstänkte feber. Då de andra stannade för att förstärka klädseln fortsatte jag framåt för att vinna lite tid. I nästa vatten och matkontroll mådde jag pyton och kräktes med världens frossa. Jag tvingade i mig lite nudelsoppa och torkad frukt. När jag ätit klart och fyllt på vatten hade jag fortfarande inte sett de andra. De borde absolut ha passerat kontrollen då de var betydligt snabbare än mig och i bra skick. Jag bestämde mig för att fortsätta en kontroll till för att eventuellt bryta där.
Nu började det kännas bättre. Jag var fortfarande svag men mådde inte lika dåligt. Nu kändes det kul att ha de andra framför sig och jaga på lite. Stationerna passerades och till slut var jag framme i Courmayor och när jag inte kunde hitta dem där förstod jag att jag var före dem. Nu borde jag kanske ha meddelat de andra denna upptäckt men var upptagen med att fortsätta må bra och tänkte också att de andra kanske hade det tungt nu och att det kunde upplevas som kaxigt att säga att jag var före. Det blev ett kort stopp med lite mat och vatten. Bytte tröjan och batteriet till pannlampan men tog aldrig av skorna. Hela pausen varade mindre än 15 min och sedan var det bara att fortsätta tugga bana.
Vid Bonatti stod en av mina ultrahjältar Lizzy Hawker och hejade på oss. Det blev en liten extra boost. Jag fortsatte banan ut men samma bestämdhet, korta och effektiva pauser men med ett förfärligt lågt tempo, speciellt uppför. Under sista halvan av racet hade jag som målbild att få en placering under 500 vilket lyckades till slut. Det var frustrerande att bli passerad igen och igen och inte kunna svara. Var nere på placering 398 som lägst och det hade varit gött att kunna fortsätta den sviten men det gick bara inte. En annan drömbild jag haft sedan innan starten på mitt första UTMB är att komma till sista vätskekontrollen innan Chamonix och titta ned mot stan från de sista 1000 höjdmetrarna som skall avverkas och då skall det fortfarande vara mörkt. Det var det också och jag passerade mållinjen precis innan klockan slog halv 6 på morgonen. Frukostbuffén smakade prima jag lovar. När jag ätit och duschat och ordnat lite med mina grejer så somnade jag efter att ha varit vaken i 39 timmar. Det tog säkert en sekund.
Inga skavsår på fötterna. Helt nya Salomon S-LAB 6 som var fantastiska. Gigantiskt skavsår på ryggen efter nummerlappsbälte och säck. Sprang i shorts och ull T-shirt hela loppet. På de högsta passagerna drog jag på ett par lösa ullärmar.
Slutlig placering blev 487 med tiden 36:58:59 och jag är nöjd med detta.
En kommentar till “UTMB 2013”