Meningen var att jag skulle anmält mig till lotteriet för platser till tionde upplagan av Ultra Trail du Mont Blanc tillsammans med Erik och Jerry på Trailrunner West. Något gick snett i tekniken och gruppkoden som skulle hålla ihop oss under utlottningen kom inte med i min anmälan. Resultatet blev att jag fick en plats och Erik och Jerry blev utan. Snopet. Först var jag osäker på om jag skulle var med eller inte men bestämde mig ganska snart för att köra. Jörgen Johansson som jag träffade på UTMB 2011 och som då sprang CCC skall springa UTMB i år och vi kommer att resa ned ihop. 2011 kom jag runt och var nöjd med detta. I sanningens namn så spelade jag ganska safe och i år har jag satt ett högre mål som lär bli något att bita i. Med ökad kontinuitet, mängd, periodisering av träningen och betydligt lägre vikt har jag satt som mål att i årets UTMB komma i mål bland de 200 bästa. Detta att jämföra med min placering 767 förra året. Jag känner att detta är ett realistiskt om än ambitiöst mål. Många är lärdomarna från förra året och med ett konkret mål är det lätt och roligt att träna. Andreas Falk är med och stöttar med detaljer som jag inte riktigt klarar själv. Jag ser fram mot en härligt aktiv tid fram till 31 augusti och sedan UTMB.
Samhörighet
I söndags hakade jag på tre triathlonfanatiker runt Hyssnaleden. Det var en mycket trevlig tur och visst är det trevlig med sällskap. Jag har tillräckligt med tid i löparskorna helt själv och med ljudbok eller bra musik som enda kompis. Under vår tur runt hyssnaleden tuggade vi en del höjdmeter (850) också och jag tror inte att jag hade kunnat hålla det tempot vi höll utan draghjälp från de andra. Nästa helg skall jag springa W-R-T sandsjöbacka trail maraton. Egentigen var långpasset i söndags lite i överkant (37km) med tanke på tävlingen men som upplevelsemaximering var det toppen.
Saucony ProGrid Xodus 2.0
Fick idag ett par skor på posten. Efter en reklamation beställd jag fel ersättningsskor och det jag egentligen vill ha var Saucony Peregrine. När Xodus-skorna skulle returneras till England visade det sig att frakten gick på 390.- vilket ledde till att jag behöll skorna. Nu har jag provsprungit dem. Inte illa. Lite för uppbyggda för min smak med efter att ha tagit bort innersulan blev det tydligt bättre. Superbra grepp i Vibramsulorna. Det blir nog en bra mängdsko för löpning i lite lugnare terräng.
{rating}
Drymax sockar
Har nu fått en liten sändning drymaxsockar från USA. Verkar inte finnas någon möjlighet att köpa dem i Europa just nu. Det blev lite för många par i all iver och jag säljer därför några till självkostandespris:
2x Cold weather Run Crew grey XL, 220.- per par
2x Max Pro Trail 1/4 crew Sock L, 300.- per par
3x Lite Trail 1/4 crew sock L, 190.- per par
Jag kan skicka på posten, också det till självkostandspris. Maila mig på johan@rockpool.se om du är intresserad.
Fick föresten iväg ett intervallpass på lunchen idag och hu-je-da-mig va tungt det gick. 6×1000 med 90 sek vila var en pina. Vanligtvis kör jag 8×1000 med 60 sek vila men idag ville kroppen inte.
Lunka på
Träningsintensiteten har varit varierande de sista månaderna. Ett par tre pass i veckan i snitt och konstant känslan av att jag vill träna mer. Men det är en ganska skön känsla och upplevelse-kvalitén på de pass jag genomfört har varit på topp. Vi har hunnit med att flytta också och det är en del pyssel vill jag lova. Nya favoritplatsen att springa på är sandsjöbackaleden som jag kan angripa från tre platser för att få maximal variation. Mina nya Salomon Fellcross är fantastiska och har fått bekänna färg på de blöta och leriga stigarna. Ny pannlampa ”Petzl Ultra Wide” har det också blivit och jag hoppas behöva ladda den ofta i vinter.
Salomon S-Lab 4
Har testat dessa skor ett tag nu. Tidigare har jag gått bet på Speedcross som jag tycker är allt för vingliga och höga. S-Lab 4 är en helt annan sko och passar mig utmärkt. Snabbsnörningen är naturligtvis guld men finns att köpa separat och är inget argument i sig till att köpa skorna. Jag har satt Salomons snabbsnörning på mina Icebug Sisu och det funkar klockrent. S-Lab 4 är neutrala och känns ”platta och låga” som jag vill ha det. Skorna är lätta och det känns som att det fortsätter att vara lätta trots att man klaffsar i det värsta hela tiden. Var ute en sväng idag och efter de första kilometrarnas futila försök att hålla skor och sockar torra började kladdfesten på riktigt. Det har regnat på bra ett par dagar nu och pölarna på Sandsjöbackaleden och Torrekullaleden hade förvandlats till mindre sjöar. Nämaste vägen är rakt fram eller ”på strecket” som Pappa Hedin hade sagt. Martin som jag sprang med tryckte in en farthöjning på slutet som jag inte riktigt kunde matcha – riktigt gött att ta ut sig. Tack Martin för draghjälp, en bra springkompis är guld värd.
Fellcross – första intrycken
Har nu testat dessa skor ett par pass och är mycket nöjd. Jag har inte fått Salomons skor att funka så bra fram tills nu men Fellcross verkar vara en höjdare för mina fötter. Skorna är lätta, mjuka och låga. Greppet på våta berghällar är dessvärre inte så imponerande som mina Icebug med ståldubb men det hade jag inte heller förväntat. Jag har idag sprungit 90 minuter på en blandning av asfalt och stökig terräng och fötterna känns oberörda av detta. Lovar gott.
Lycka
Lunchpass idag i Ängårdsbergen. Klaffsigt och lerigt i skogen. En gammal välknådad delicatoboll som energi gjorde susen efter en timme. Regnet hotade under hela passet men jag han ända hem innan det brakade loss igen. Såg en massa skolungdomar i skogen. De har friluftsdag idag och det var någon sorts poängpromenad. Rökandes, skrikandes och med snygga kläder. Nåväl – de tyckte säkert att den där gubben med leriga skor och ryggsäck som flåsade fram i skogen bredvid det preparerade spåret var helt pucko.
Skatåsmilen
Idag blev det ett besök på skatås. Jag hade först tänkt att ta ett varv på milen hyfsat snabbt (5 min/km) och sedan ett lugnare (5:30-6min/km) men en början till skavsår gjorde att jag valde bastu istället. Det blev i alla fall under 50 min på milen och jag kände mig relativt oberörd efteråt. Återhämtningen går fantastiskt och jag känner för att springa igen nästan direkt efter duschen. Jag gillar verkligen skogen så här års. Kall frisk luft och mycket färger. Kroppen känns väldigt bra efter UTMB och benen är löpvilliga. Mina skor börjar bli lite utslitna så jag spanar på nya. Vi får väl se vad det kan bli.
UTMB finisher
Jag klarade det! Efter ca 43 timmar längs banan kom jag i mål i årets UTMB och det känns fantastiskt! Vilken resa. Starten blev framflyttad till kl 23:30 på fredagen och det var kallt och regnigt. Över första passet på 2000m var det stark vind och mycket regn. Många löpare hade problem att hålla värmen, så också jag. Efter regnet klarnade det upp och blev kallt. Det blev en lång natt med fantastisk stjärnhimmel som tecknade konturerna av de magnifika berg som om omgav banan. I gryningen sprang vi på hög höjd i nysnö och många löpare hade problem med kylan. Efter ca 12 timmar kom jag till Courmayeur där jag bytte kläder, å t och sov i 20 minuter innan jag tacklade andra halvan av banan. Jag var redan innan förberedd på att det är här som tävlingen egentligen börjar. Löpningen till Courmayeur är bara en ”transportsträcka” fram till själva racet. Nu börjar timmarna ticka på och takten gå ned. Sömnbristen börjar göra sig påmind och andra natten närmar sig som ett skrämmande monster. När pannlamporna slogs på för andra gången och vi åter började bestigningen av en 2500m topp låg löpare utmattade längs stigen i försök att vila/sova. Jag var glad att jag gjort ett power-nap redan och jag kunde hålla tröttheten stången. Fort gick det inte men vår lilla grupp tog ständigt placeringar. Vi hade förlorat en massa placeringar under vilan men nu tog vi igen detta. Andra natten blev en fruktansvärd utmaning för psyket. Hallucinationer , vätskebrist, energibrist, kyla, enorm värk i fötterna av alla utförslöp. Vi var en liten grupp på 3-5 personer som höll ihop stora delar av loppet men när vi hade 9 timmar kvar till mål löstes vi upp och vi körde alla solo in i mål. Det är en ganska speciell tävling när man lägger in spurten då det är 6,5 timmar kvar. Allt eftersom jag närmade mig mål kunde jag pressa ut lite mer ur kroppen och sista milen gick i bra tempo. Målgången var magisk. Löpning genom Chamonix gator med publik som ropar ”Johan – Ale ale ale…”, hög musik och stort jubel. Jerry och Jörgen sprang med sista biten in mot mål och det var ett härligt mottagande. Alla som går i mål är vinnare i denna tävling och det känslan får man utan tvekan. Det var så stort att passera mållinjen att jag inte kunde hålla tårarna borta. Jag satt på kyrktrappan och spanade ut över havet av människor som haltade fram över målområdet. Toppen på Mt Blanc lyste skarpt i kulissen och kroppen darrade av utmattning.
Racet var mycket tuffare än vad jag hade förväntat mig. I jämförelse med det jag gjort tidigare var det samma sorts fysiska utmaning men den mentala utmaningen är i en helt annan klass. Av 2300 startande kom endast 1130 i mål. Min placering blev 767 och det är jag nöjd med. Det är inga veklingar direkt som startar i ett sådant här race. Alla tror att de kommer att fullföra, alla är förberedda, har rätt utrustning, väl genomtänkt uppladdning, har kvalificerat sig genom att springa flera andra hårda tävlingar mm.
Bra race report på engelska: iRunFar