Noll godis mot nästa delmål

Efter bara en dryg vecka tror jag att godistrollet som bor i mig håller på att försvagas. Men trollet har gjort utfall när jag minst anat det. Skickat signaler till min arm att sträcka sig ut mot en chokladkaka, en proteinbar eller ett bakverk. Med ett enormt stöd i min och Jerrys pakt om att varje kväll skicka ett sms med facit om hur vi klarat godis-stoppet har utmaningen ändå inte varit övermäktig.

Jag känner verkligen att jag gör något som är bra – fast jag egentligen bara låter jag bli något som är dåligt. Just i detta ligger själva utmaningen. Om min utmaning hade varit att göra 100 armhävningar varje dag kunde jag helt enkelt kört ett antal set innan frukost och resten efter frukost och sedan vara färdig. När det gäller att låta bli något blir man liksom inte klar innan min period övergår i nästa. Man får aldrig riktigt känna att man klarade det.

Time travel

Det finns en väl etablerad metod att ta stöd i när det gäller utmaningar som mitt godis-stopp. Metoden kallas ”Time Travel” och går ut på att man gör en mental tidsresa framåt eller bakåt i tiden, en eller flera dagar, veckor eller månader. Väl i den nya tiden ger man sig själv råd om hur man skall agera (äta chokladbollen eller inte). Det är så mycket lättare att fatta bra beslut som man kan stå för i längden om man gör det med utgångspunkt i en annan tid än just nu. Det är nästan lika enkelt att vara smart då som när man ger en annan person råd…

Prova själv.

Nästa gång du tvekar
-skall jag ut och springa eller inte?
-skall jag äta snabbmat eller vänta tills jag kommer hem?
-skall jag göra disken nu eller imorgon?

Förflytta dig då med tankens kraft till nästa dag och känn efter. Kanske hittar du ett lite mer sant svar där?

I vilket fall som helst är jag helnöjd med ”noll godis”. Detta inte för att jag känner att jag är så himla duktig som inte äter godis, utan för att jag många gånger varje dag gör svåra beslut som jag är stolt över nästa dag.

SMS:et ”noll godis” till Jerry är grädde på moset. Varför säger man så, det låter ju inte ens gott.

Jag har klämt in ett aldrig så litet delmål innan BUM. Aktivitus 61k den 27 april. Igår kväll körde jag ett super sent löppass i Buaredsskogen. Kom hem kvart i ett på natten. Sliten, lerig, kall och lyckig.

Tumskruvar på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.