Hyssnaleden biter

Igår när jag var klar på jobbet mötte Jerry upp och vi körde till Hyssja kvarn för att ta ett varv på Hyssnaleden. Jag ville förutom att få ett rejält långpass även testa min Hoka-skor i lite mer krävande terräng. Jag brukar springa en lite modifierad sträckning som blir ca 38km och det gjorde vi också igår. Leden är krävande och varierad. Mot slutet är det en del grusväg och när man väl kommer dit har terrängen och backarna redan tagit sin del av benen och det är ofta ett litet krig att hålla farten uppe. Det var bara en dryg vecka sedan vi genomförde Ladonia Mountain Memorial och efter det har vi hunnit med ett backpass i Hobo. Benen har alltså fått jobba en del det sista.

Vi turades om att vara starka och trötta. Mot slutet var vi båda mest trötta. Väl framme vid bilen slängde Jerry sig på marken och sa att han skulle sova där. Sluttiden blev ca 4:10 och med drygt 900hm och mycket teknisk stig får man vara nöjd. Såhär dagen efter känner jag att jag knappast skulle kört hårdare i alla fall. Detta var ett mycket bra pass på väg mot UTMB-form.

Det är en intressant kamp mellan hjärnan och kroppen på en runda som denna och för mig hjälper det enormt att ha någon att dela detta med. Jag kommer igenom både perioder med bra flyt och perioder med misär på ett mycket trevligare sätt än när jag springer själv. När jag efter avslutad löpning satt i bilen hemåt med full stolsvärme, bra musik i högtalarna, längs en slingrande asfaltsväg genom skogen sprang det plötsligt ett stort lodjur över vägen. Det var så fint att se. En stark känsla av lycka, närvaro och tacksamhet kom över mig. Life is good.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.