Ensam är inte stark

De två senaste veckorna har jag märkt att kroppen orkar med träningen lite bättre. Magen fungerar nu hjälpligt och psykiskt har jag också lite mer ork och driv. Den sista veckan har jag kunnat springa flera gånger och det känns underbart. Visst är konditionen obefintlig och farten låg men glädjen känner jag igen och den betyder allt.

Jag hoppas kunna bibehålla motivation till träning och diet tillräckligt länge för att det skall börja gå lite mer av sig själv. Nu behöver jag fortfarande motivation och pepp utifrån för att det skall bli av. Diet ja. Jag har gått upp drygt 10 kilo på knappt ett år och nu tänker jag mig att dessa kilo skall bort igen, helst innan UTMB. När man springer upp och ned för berg spelar vikten ganska stor roll. Framför allt tror jag att risken att jag skall skada mig minskar om jag väger lite mindre. Jag är ganska kraftigt byggd så även med min nya målvikt är jag långt från trådsmal.

Igår eftermiddag drog jag och Jerry på oss dubbskorna och masade oss runt skjutfältet vid Sisjön. Jag var inte riktigt säker på vägen men vi hittade runt till slut. Det var lite längre än vad jag mindes. När jag laddade upp passet till Garmin Connect visade det sig att vi av misstag sprungit en del av slingan två gånger. Jag skrattade rätt ut när jag såg detta för ingen av oss hade reagerat. Det känns fint att kunna dela mål, glädje och utmaningar med en träningskamrat som Jerry. Jag har även starkt stöd från resten av familjen. Ensam är inte stark.

En kommentar till “Ensam är inte stark”

  1. Roligt att du skriver. Gott att få följa dig. Saknar bara att få träffa dig. Massor av hälsningar från oss i Grekland, Björn o Lena.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.