Med en hel del mindre träning i benen än vad jag önskat stod jag på startlinjen för ultradistansen 68km på Sandsjöbacka Trail Maraton. Med klockan ställd på 04:00 och en ängel till syster som körde mig till starten var det bäddat för en bra heldag spanande efter nästa snittsel. Riktigt skön stämning bland löpare och funktionärer på Hotel Gottskär som tävlingen hade valt som startpunkt. På slaget 05:30 var vi iväg. Det bekanta ljudet av ståldubb mot asfalt och grus tunnades snabbt ut till att snart bara vara mina och 3 löpares knatter. Banan var utmärkt med reflexband och det var lätt att följa den. Jag försökte hålla ned pulsen runt 150 och takten till 6min/km. Efter ett par timmar gick inte detta längre och jag flyttade gränsen till 160. Vi tuggade på och vid depån i Vallda efter 29km tog jag bara en extra chokladboll från min dropp-bag, en bananbit och lite cola från depåbordet och stack sedan vidare. Misstag. Jag sprang själv någon km efter Vallda innan en löpare från vår grupp kom ikapp mig och snart anslöt även en tredje löpare. Denna trio följdes nu åt ända fram till 55km. Riktigt skönt med sällskap och jag kände mig verkligen ”dragen” framåt av dessa 2 herrar.
Sara startade i 43km klassen och deras start var 2 timmar efter vår. Jag hade räknat ut att jag borde vara ikapp henne ungefär vid Långås vilket var felräknat, optimistisk beräkning av min löpning och en undervärdering av Saras löpning. Det tog ett antal km till innan vår lilla grupp passerade henne. Kul att ses i spåret. Min morot att försöka få en bättre tid på 68km än vad hon skulle få på 43 var därmed tillintetgjorda.
De två andra löparna i min trio var snäppet löpstarkare än mig men eftersom jag kunde vägen till 100% så tjänade de på att stanna med mig fram till Oxsjön där navigeringen blir lättare. Vid Sisjöns depå var jag kall och låg på energi. Försökte peppa mig med musik från min iPod och kunde väl springa det mesta av biten fram till Änggårdbergen. Sedan gick det riktigt tungt. Ravinen tog aldrig slut och uppe på höjden när man egentligen är nästan framme var blyskorna ett faktum. En sista ansträngning upp för Safjällsbranten och med de första känningarna av kramp i mål på Krokslättsvallen. Gulaschsoppa. Dusch. Massage. Trevliga möten med medtävlande och vänner. Gratulerade Sara som gjorde ett kanonlopp. Hennes första lopp över 21km. Starkt.
Lärdommar? Energimässigt sämre uppladdning än någonsin. Hade med för lite energi längs vägen. Tappade massa på detta. Saknade långa långpass i träningen. 2-3 pass på upp mot 4 timmar hade gjort susen tor jag. Disponerade mig hyfsat och tjänade massa på att hitta bra ryggar (se bilden). Vid ett par tillfällen var jag nära att börja gråta av utmattning. Man kan säga att jag körde på fälgen sista 15km.
Nu är jag mer träningssugen än innan loppet. Bra känsla.
Stats: 69,7 km, 1179 hm, 7 tim 47 min
Imponerande! och tokigt såklart. Ungefär som vanligt då 😉 Lite sugen på att utöka lufsrundorna något blir man i alla fall!