Race report UTMB 2012

På Race day blev det snabbt officiellt det som många av oss redan kände på oss. Det skulle inte gå att springa orginalbanan. Upp mot 50 cm nysnö i Col du Bonhomme, en passage som dessutom skulle göras på natten gjorde det oförsvarbart. Banan kortades av och lades om så att den bara gick i Frankrike. Besvikelsen var stor och många hade svårt att förstå hur det kunde bli så här. Vissa löpare hade åkt från Australien och USA för att springa detta episka lopp och då blir naturligtvis besvikelsen enorm. Först anstränga sig för att få tillräckligt med poäng för att få vara med i lottningen, sedan vinna lottningen och till sist inte få springa banan ändå. Man kan förstå de som blev less.

Jag tycker ändå att Jez Brag uttryckte det hela bra när han sa att det är detta Traillöpning handlar om: att kunna anpassa sig när förutsättningar och uppgift plötsligt ändrar sig. Han har också lyckats med detta 2010 då tävlingen först avbröts och sedan startades om i förkortad version. En tävling som han då vann.

Nu packades det om lite i våra löparsäckar. Ingen dropbag skulle det bli. Lägre höjd, kortare sträcka och ”bara” 6000hm. Stämningen i startfållan var det inget fel på och i år stod jag lite bättre till, dvs längre fram. Jag kände mig avslappnad och neutralt inställd. Mitt mål var att förbättra min placering från förra året så jag slutade på 747:e plats på ca 43 timmar på banan som då var 170 km. Årtes bana var bara 103 km och när starten gick kunde man känna att alla dessa löpare nu tryckte på lite extra redan från start. Det skulle vissa sig finnas gott om tid för att öka takten i loppet.

Jag sprang själv hela loppet och pratade endast ett par ord med någon. Aldrig förut har jag kört så hårt under så lång tid. Min plan var att gå i uppförsbackarna och springa allt som var nedför eller platt. Det varade fram till det var ca 11km kvar. Då kom ”väggen”. En sissta liten extrabacke på 500hm som arrangören lagt till för att vi skulle få alla våra höjdmetrar. Tack för den. Efter väggen var mina ben utbombade och löpsteget allt annat än snyggt. Löpare som jag passerat kom nu i fatt och om mig. Det gick fruktansvärt långsamt sista milen. Jag önskar verkligen att jag hade haft mer puder kvar då. In i det sista krigade jag om placering 600 men missade den med en minut. Jag är jättenöjd med resultatet. Min kompis Jörgen som också sprangloppet är betydligt löpstarkare än mig och han var bara 7 minuter före mig när vi hade avverkat 73km men jag tappade honom helt de sista 3 milen och i mål hade han 56 minuter. Jag är glad att jag vågade satsa så hårt. Nu höll det inte riktigt men jag är normalt alldeles för feg.

Min utrustning fungerade utmärkt. Jag hade en tunn Ulltröja från Icebreaker som var fantastisk. När det blev minusgrader och blåst förstärkte jag den med en supertunn windbreaker. Det räckte. Jag gjorde för övrigt inga klädbyten förutom mössa av och på som värmereglering. Under större delen av loppet var jag väldigt ansträngd och jag lyckades ta 3-4 bilder med kameran med det blev bara dåligt. Den energin som jag stoppat i västen hittade jag inte under loppet. Först tillbaka på hotellrummet såg jag att den visst fans där. Kanske det hade hjälpt att äta mer, kanske jag kunde disponerat mig aningen mer försiktigt i början men man vet ju inte.

Detta är ett fantastiskt lopp. Stämningen är grym och deltagarna också. Jonas Buud kom 2:a vilket är megakul. Han gjorde en riktigt bragd och kom i mål på 11 timmar men kanske ändå mer imponerande är de som kämpar sig i mål på över 26 timmar. Jag kom i mål 8 timmar efter segraren men ändå med 8 timmars marginal till repet. Riktigt jobbigt blir det när jag inser att jag var 3,5 timmar efter segraren i åldersklassen 60+. Det verkar inte som att man kan skylla på åldern än på ett tag.

Det är roligt att springa trail men nu är min kropp riktigt riktigt trött och det skall bli skönt att komma hem.