4 veckor till TGC

Trans Grand Canaria närmar sig med stormsteg och bara 4 veckor återstår till avresa. Den fysiska formen kommer jag förmodligen att hinna få till samma status som inför Sätila i höstas. Det skall jag vara riktigt nöjd med i så fall.

Idag har jag suttit och tittat på reptider och passertider för täten, plats 100 respektive 200. Jag gillar att ha ambitiösa mål och plats 200 eller bättre är ambitiöst men inom räckhåll om allt går min väg. Så vad är det för vits med att ha som mål att komma på plats 200? Det är lättare att förstå varför man skulle vilja vinna loppet eller komma på pallen men plats 200??? En sak är i alla fall klar, det är inte för att imponera på någon. Placering 200 eller 400 spelar verkligen ingen roll för någon annan än mig själv. För att för mig spelar det roll ändå. Jag vill att min placering skall reflektera min förmåga att ta mig runt banan så fort som möjligt. Jag struntar egentligen i vad de andra håller på med. Vissa löpare är bara med för att det är kul att springa ett lopp och kanske ändå kommer i mål många timmar innan mig. Det rör mig inte i ryggen. Men om jag skulle komma i mål och kunnat göra det betydligt snabbare eller brutit utan att det var nödvändigt då kommer jag att se det som ett misslyckande. Jag tävlar för att prova hur nära mitt mål jag kan komma. Mitt mål är att komma i mål så fort som möjligt. Mitt placeringsmål är valt med omsorg för att vara ett stöd i detta. Kommer jag i mål på placering 199 men egentligen kunde sprungit snabbare så kommer jag ändå att vara missnöjd. Detsamma gäller alla andra placeringar. Om jag inte vinner loppet såklart, vilket förutsätter att ca 200 av de snabbaste löparna bryter benet.

Loppet är om 4 veckor men det finns med mig hela tiden även nu. Jag tränar, sover, äter och fokuserar inför loppet vilket gör att jag mår mycket bättre varje dag än vad jag hade gjort utan detta framför mig.

Det finns ett tillägg till mitt mål att komma i mål så snabbt som möjligt. Jag vill också komma i mål glad. Det är även så jag vill träna. Jag försöker att aldrig träna mer eller hårdare än att jag kan njuta av min trötthet och le av tacksamhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *