Minst en gång om året försöker jag springa Hyssnaleden i mörker. Det är 37 km gott å blandat med allt från singletrack med massa hala rötter och branta backar till ändlösa grusvägsavsnitt. Slingan lämpar sig väl för att träna växlingen mellan teknisk skog och lättlöpt väg. Det är lätt att fastna i traktortempot och plötsligt kör man på ettan trots att man är ute på en plan och slät väg. Ofta springer jag själv men igår hade jag lyckats lura med mig Jerry. Det var ett bra tag sedan vi sågs och sprang ihop så jag var extra glad att vi lyckats sammanstråla för detta träningspass.
Eftersom sträckan är ganska lång och ”vild” känns det högtidligt och lite spännande innan vi kommer iväg. Dubbelkolla utrustningen. Extrabatteri till pannlampan, ullbuff, handskar, energi, vatten. Det finns ingen riktigt bra möjlighet att korta av Hyssnaleden så när man väl bestämt sig för att köra då blir det hela sträckan. 37 km trail – inga problem.
Vi slår vi på pannlamporna och tassar iväg i den lilla bubblan av ljus. Jag noterar att klockan är 18:15 och det är kolsvart och duggregn. Efter ca 5 km kommer vi till en utkikspunkt och vi släcker lamporna och beundrar stjärnhimlen. Mäktigt. Konversationen engagerar och vår ljusbubbla flyter fram genom skogen. Jerry har det tyngre än mig men jag är inte oberörd. Jag jobbar igen med att separera trötthet i kroppen från min avsikt, känsla och glädje över att kunna vara just där jag är. Vi pratar om vikten av att tillräckligt ofta göra sånt man brinner för och att värdefulla upplevelser sällan är utan ansträngning.
Så passerar vi plötsligt bron över Hyssnabäcken och har bara 2,5 km kvar till Hyssna kvarn där bilarna står. Vi ökar takten en smula och reflekterar över att denna runda är knappt 1/3 av Sätila Trail vi båda skall springa om 11 dagar. 120 km är ohyggligt långt.
Vi når bilarna efter knappt 4,5 tim – glada, nöjda och lite trötta. Det är nu bara 3 grader ute och jag byter snabbt till en torr tröja inför hemfärden. Hinner bli riktigt kall innan stolsvärmen i bilen räddar mig från djupfrysning. Undrar igen hur det skulle kännas att ha 80 km kvar…
Fun for the wicked.