Efter min trista muskelbristning i vaden har jag långsamt återupptagit löpningen. Efter ett inledande pass runt den lokala och föga upphetsande motionsslingan blev det ett försök på ”mellanrundan minus” och ”nya mellanrundan”. Idag blev det en lekfull tur längre bort än vad jag varit innan för att leta möjligheter att binda ihop redan kända delar av springbar skog. Jag tror att man skall ha med sig en sekatör och lite sprayfärg så kan man nog göra underverk för möjligheten att hitta och hålla en takt som känns kul. I våra trakter är det inte direkt trångt i skogen och jag har aldrig träffat en annan löpare utanför alsfaltsvägarna. Om någon mer än jag vill kuta samma sträckor så blir det nog snart en bra ”led”.
Kroppen känns bra som tusan men vaden är fortfarande svag. Skall fortsätta med tåhävningarna trots att det är SÅÅÅ svårt efter den initiala fasen. Om jag bara får vara skadefri nu så känns det som jag har tid till träning innan Sandsjöbacka Trail 64km. Ser verkligen fram mot att springa långt igen.
Noterar att jag efter en dag utan träning blir ett godismonster. Alltså: fortsätt springa!
Noterar hur jag älskar att forcera blandad terräng i bra fart och hög ansträngning. Fun for the wicked.
Jag sitter i samma båt, både knä och nacke hindrar mig från löpningen. Så du har min sympati men åckså min avund. Jag väntar fortfarande på min comback. Men jag ska springa Sandsjöbacka 64km även om loppet blir min comback.
/Jerry
OK – tungt Jerry. Jag ser fram emot att se dig på startlinjen på UTMB en vacker dag.