Jag kommer inte att ha några speciella förväntningar på resultat när jag om 10 dagar står på startlinjen för Kullmannen. Ultrabanan kommer att vara tuff och psykande med sina backar, omväxlande oländigt och lättsprunget och det faktum att det är en 3-varvs bana. Jag kommer förmodligen att vara rejält tagen redan när jag går ut på varv 3. Det blir en utmaning att disponera mig så att jag är i bästa möjliga skick då, utan att vara sist i ledet…
För ett par dagar sedan var jag på ett laktattest hos Aktivitus i Göteborg. Resultatet sa mig inte så jättemycket förutom att jag har ett rejält mycket högre FATmax än jag trodde. Kanske har kostförändringarna och den lågintensiva träningen knuffat den uppåt? Testet går till så att man springer på ett löpband där farten på bandet hela tiden ökas. Man tar ett blodprov var 4:e minut och plottar sedan laktat mot fart och puls. Under testet skall man också ange ansträngning på Borg skalan. Supersvårt tycker jag. I början går det ”trögt” att springa och jag känner mig obekväm. Det känns jobbigt men det är inte den jobbigheten som Borgskalan avser.
Jag kom på mig själv då och även på gårdagens löppass i skogen att jag har svårt att känna enbart fysisk belastning. Det blir så lätt att man räknar in humör, stumma ben, tramp i vattenpöl, myggbett osv i hur ”jobbigt” jag tycker att det är. För att inte tala om allmän dagsform.
Under några veckor nu har jag mätt min HRV (heart rate variability ) på morgonen och jag är imponerad över hur väl den beskriver hur ”redo” jag är för hårdare träning. Jag kan räkna ut själv att om jag tränat hårt ena dagen så är det en god ide att träna lite softare eller vila följande dag. Men det finns andra saker som kan ge mig samma fysiska stress som träning och ibland är det lätta att glömma dessa. Det är fint att få en påminnelse och kanske fundera över vad den belastningen består av.
Dagens utmaning: vilodag….