Inte för att det känns som att det varit sommar men nu är det i all fall höst. Enormt vackert i skogen nu och då borde löpglädjen vara på topp. Men det är den inte. Jag tror att jag ofrivilligt kommer in i perioder där kroppen återhämtar sig. Innerst inne vet jag att känslan och glädjen inte är långt borta men den är inte just här nu i alla fall. Idag fick jag mig en hyfsad tur på eftermiddagen. Kroppen blir fysiskt glad. Ännu bättre känns det efter pass när man tryckt på ordentligt, sådär så att det är spykänsla sista km.
Jag har helt enkelt suttit för mycket framför datorn och jobbat det sista. Inte bra. I vissa sammanhang är det inte bra med envishet och uthållighet. För mycket ”butt pressure” – då blir man en fet surknul helt enkelt.
Mer blodsmak- mindre träsmak.
Det kör vi på.