Veckorna tickar verkligen på och nu återstår det bara ynka 7 veckor tills jag står på startlinjen till UTMB. Det blir min femte start i detta monsterlopp och jag vet på många sätt vad som väntar.
Jag reser ned till UTMB-veckan tillsammans med Jerry och Erik. Det var vi tre som jagade poäng och till slut fick våra startplatser till UTMB 2011. Nu åker vi alltså ned tillsammans igen. Jerry skall springa TDS, 121 km och 7300 höjdmeter. Kortare än UTMB men ingen lek direkt. Erik och jag tar oss an originaldistansen 170km och +10 000 höjdmeter. Både jag och Erik har både fullföljt och brutit detta lopp så ingen av oss tar uppgiften med en klackspark.
Starten går på fredagen kl 18. Tillsammans med 2300 andra löpare skall jag trängas framför startlinjen, lyssna på speakerns entusiastiska vrål blandat med Vangelis -Conquest of paradise. Stämningen är nästan overklig. Efter en klassisk countdown och mer skrik från speakern går starten, spänningen släpper och verkligheten dyker upp som från ingenstans. Nu väntar en nästan två dygn lång taktisk balansakt mellan fysiskt välmående, fart, smärta, energiintag och en stark längtan efter målgång.
När starten väl har gått finns det inte mycket man kan ”göra”. De förberedelser man har gjort är antingen tillräckliga för att göra det man nu önskar – eller inte. Om de mentala eller fysiska förberedelserna är otillräckliga kommer man utan tvekan och efter ett okänt antal timmar anlända Chamonix med buss och inte på triumferande, värkande fötter. Ett enormt smärtsamt nederlag som jag helst inte vill uppleva igen.
Innan loppet får jag några dagar med acklimatisering på höjd och häng i byn. UTMB är egentligen 9 olika tävlingar där den längsta distansen, PTL startar redan på måndagen. PLT-löparna skall ta sig 300 km och 25 000 höjdmeter på maxtiden 152 timmar. Jag skall tänka på dem när jag går in på dygn två och det börjar kännas tungt på riktigt.
Förberedelserna för mitt UTMB-äventyr går riktigt bra. Jag har lyckats jobba upp veckodistansen långsamt och bestämt. Det har blivit några backpass i den ökända Hobo-backen och vikten är på väg mot tänkt startvikt på ett övertygande sätt. Nu behöver jag skärpa fokus, få in ett starkt, långt nyckelpass i veckan och fortsätta hålla veckodistans, kost, sömn och vikt på spåret. Historiskt sett har jag vid denna tid ofta en dipp i motivation och kontinuitet så just nu fullt fokus på att inte hamna där.
Heja!!! Gött leende på slutet