Imorgon kl 18 går starten för årets UTMB. Jag och Jerry har varit i Chamonix sedan i måndags och sugit in stämningen, filat på utrustningen och löptränat lite lätt på höjd. Det är en ren ynnest att kunna vara här och ladda inför detta monster till lopp. Jag har genomfört UTMB 3 gånger innan och detta gör att jag vet vad som krävs. Jag tror att många av de som står på startlinjen imorgon kommer att bli förvånade över vilken järnvilja det krävs för att fullfölja detta lopp. Själv känner jag mig ödmjuk inför uppgiften och även om vi har ett tidsmål som vi hoppas kunna nå så är det på inget sätt givet att vi kommer i mål. Det är så mycket som kan hända längs vägen. En liten blessyr blir snabbt större och tiden börjar ticka på allt snabbare. Plötsligt står man där med repet i nacken och tvingas kliva av. Detta är också tjusningen med långa lopp som UTMB. Det är ”up´s and down´s” och det är en fantastisk övning av tilliten. ”Also this will pass” kommer att gå som ett mantra genom denna utmaning. Om allt går vår väg så tassar vi med lätta steg in över mållinjen på söndag morgon strax före soluppgång.
Hoppas att ni får en upplevelserik tur. Jag förstår vad du beskriver med up’s and down. Det är samma med långa hundspannslopp.
Det handlar så mycket om vad som händer inne i ens huvud.
Lycka till på färden!
// Matti