Med väl planerade förberedelser kunde jag och Mange ta hem en efterlängtad seger i B-klassen i årets LAMM. Efter första dagen var jag redo att ge upp helt. Jag hade slitit ont hela dagen med en urstark Mange som fullkomligt drog mig upp för de skotska bergssidorna. När vi kommit i mål och det visade sig att vi låg på en andra plats bara 6 minuter efter ledarna så kändes det genast bättre. Morgonen därpå bjöd på jaktstart och gissa om det var spännande. Flera småmissar i orienteringen gjorde att vi inte kände oss säkra på vår position bland de andra lagen. Sista branten ned mot mål var täckt av ormbukeliknande växter och vi formligen forsade ner. När vi stämplade in oss i målfållan sa kontrollanten -”jaså B-klassen redan? Ni är först i mål!” Det kändes verkligen kul. Att jag blödde om handen och att kroppen var helt utpumpad kändes plötsligt oviktigt. Den lokala ölen som serverades i mässtältet smakade fantastiskt och det var härligt att känna lite segersötma.
