Kategori: Utrustning

Salomon S-Lab Sense Ultra – 1000 miles

Ja nu har jag sprungit drygt 1000 miles i mina S-Lab Sense Ultra som jag köpte i Chamonix i somras. Det har helt enkelt blivit mina go-to skor när jag skall ut och springa. Efter att ha ägt många Salomonskor måste jag poängtera att dessa verkar hålla väldigt bra. Traditionellt har Salomonskor alltid haft en tendens att gå sönder ungefär där stortån slutar, där skon böjer sig som mest.

På mina S-Lab SU har jag visserligen ett hål just där på den ena skon men jag tror att detta kommer av en gren eller något annat som skon fastnat i under löpning då den andra skon inte visar minsta slitage.

  • Hål i högerskon
  • Gummimesh hindrar att hålet blir större
  • Vänsterskon utan slitagetecken

Även värt att notera att det nät av gummiliknande plast som finns på ovansidan skon hindrat hålet jag har att sprida sig.

Skosnören av Salomontyp har fungerat ypperligt. Jag har reservsnören men har inte behövt byta ännu. Jag räknar med att kunna springa ungefär lika långt till i dessa skor.

Visst är de lite dyra men får jag ihop närmare 350 mil i dem skall jag inte klaga. Komforten är också fantastisk och skon ”dör” inte när den slits utan fortsätter att kännas ”ny och fräsch” på foten.

Sulans grepp är betydligt bättre än man skulle kunna gissa när man ser den. Självklart funkar den inte lika bra som tex Speed/Speed2 i lera men med tanke på mönsterdjup är de grymma även här. Jag sprang andra halvan av Sandsjöbacka Trail med dessa skor och lättnaden av att bli av med mina dubbskor och få glida in i dessa sköningar var fantastisk. Trots att vi hade en del is även på sista halvan var greppet inte något stort problem.

Jag torkar mina skor med en elektrisk skotork typ ”block” som stoppas in i skon, inte varmluft. Ibland tvättar/borstar jag av skorna innan och ibland efter torkningen.

Sorry Salomon

Höga förväntningar blandat med misstanke om att det inte skulle funka. Har tidigare testat Speedcross och på alvar trott att det varit något fel på just mitt par. Fötterna skriker av obehag. Jag springer mest i Fellcross och en del i S-LAB 4. Älskar dem. Men dessa funkar INTE med mina fötter. Kom med nöd och näppe runt en 4 km slinga. Väl hemma bytte jag raskt till Fellcross och brände iväg på 12km underbar löpning!

Till salu för 1400.-

Storlek 11. Använda 4 km.

Då kör vi igen

Nu har jag sprungit 10 träningspass och det känns bra. Idag blev det sandsjöbackaleden. 2 timmars bra push på en blöt, teknisk stig. Solsken och klarblå himmel. Det blir inte mycket bättre. Leken med mjölksyran är tillbaka och jag gillar det. Att aldrig riktigt få känns sig bekväm, att alltid trycka på lite för mycket för det. Detta är utan tvekan min favoritsträckning. Om det bara fanns en stig i hela världen att springa på så fick det vara denna. Fick även mina nya Kinvara 3 idag. Skall bli intressant att testa dem. Mina 1:or är ofattbart slitna nu. All systems are go. 8 veckor till start i UTMB.

Fellcross med flera

Jag erkänner gärna att jag är barnsligt förtjust i bra utrustning. Att bra utrustning skulle kunna hjälpa mig till bättre prestationer har jag där emot inga större fantasier om. Om den däremot kan locka fram lite motivation på dagar när det känns tungt så är det en effekt så god som någon. Sedan finns naturligtvis delar av utrustningen som lockar mig extra mycket och i den kategorin har vi skor och väskor. Jag har många par löparskor och många väskor. Jag tror faktiskt att jag nästan kan få plats med allt jag äger i mina väskor. När det gäller löparskor är jag kräsen och om skorna inte passar mig perfekt på ett eller annat sätt så avyttrar jag dem. Som tur är har jag flertalet personer i min omgivning som gärna köper av mig skor som av någon anledning inte passar till 100%.

Då jag springer mest på hårt och någorlunda torrt underlag är mina Kinvara de skor jag använder mest. De par jag har är snart utslitna och nya Kinvara 3 kommer att ersätta dem så fort de finns på marknaden. Skall jag ut i skogen och bråka så åker mina Salomon Fellcross på. De är verkligen de bästa Salomonskor jag testat. Jag har inte hittat en enda svaghet med dessa skor.

Lunka på

Träningsintensiteten har varit varierande de sista månaderna. Ett par tre pass i veckan i snitt och konstant känslan av att jag vill träna mer. Men det är en ganska skön känsla och upplevelse-kvalitén på de pass jag genomfört har varit på topp. Vi har hunnit med att flytta också och det är en del pyssel vill jag lova. Nya favoritplatsen att springa på är sandsjöbackaleden som jag kan angripa från tre platser för att få maximal variation. Mina nya Salomon Fellcross är fantastiska och har fått bekänna färg på de blöta och leriga stigarna. Ny pannlampa ”Petzl Ultra Wide” har det också blivit och jag hoppas behöva ladda den ofta i vinter.

Salomon S-Lab 4

Har testat dessa skor ett tag nu. Tidigare har jag gått bet på Speedcross som jag tycker är allt för vingliga och höga. S-Lab 4 är en helt annan sko och passar mig utmärkt. Snabbsnörningen är naturligtvis guld men finns att köpa separat och är inget argument i sig till att köpa skorna. Jag har satt Salomons snabbsnörning på mina Icebug Sisu och det funkar klockrent. S-Lab 4 är neutrala och känns ”platta och låga” som jag vill ha det. Skorna är lätta och det känns som att det fortsätter att vara lätta trots att man klaffsar i det värsta hela tiden. Var ute en sväng idag och efter de första kilometrarnas futila försök att hålla skor och sockar torra började kladdfesten på riktigt. Det har regnat på bra ett par dagar nu och pölarna på Sandsjöbackaleden och Torrekullaleden hade förvandlats till mindre sjöar. Nämaste vägen är rakt fram eller ”på strecket” som Pappa Hedin hade sagt. Martin som jag sprang med tryckte in en farthöjning på slutet som jag inte riktigt kunde matcha – riktigt gött att ta ut sig. Tack Martin för draghjälp, en bra springkompis är guld värd.