UTMB pre race anxiety

Nu har jag hängt i Chamonix sedan i måndags kväll, supit i mig stämningen, köpt den sista prylen och packat min löparryggsäck med den obligatoriska utrustningen. Allt eftersom veckan har gått med start och målgång för de övriga trailloppen har jag blivit allt mer orolig för hur det skall gå för mig. Skall min erfarenhet av tidigare lopp räcka för att kompensera för min ganska begränsade träningsmängd och inte minst för det faktum att min kropp inte är det den varit tidigare? Hur kommer magen att fungera? Magen har så klart krånglat mer än på länge just denna veckan. Jag hoppas naturligtvis på att få möjlighet att kämpa och mäta min uthållighet, taktik och envishet i denna fantastiska utmaning. Om magen krånglar kommer detta ta mycket tid och jag kommer att få svårt att klara av barriärtiderna det så kallade ”repet”. Det kommer i så fall att bli en kamp mot repet. En kamp som kan slå till tidigt och bli kort. Det önskar jag mig verkligen inte.

Under dagen idag kom några av mina vänner i mål på TDS. Stämningen i målfållan är magisk. Jag vet hur enormt djupt alla som kommer i mål behövt gräva för att komma hela vägen och kan inte låta bli att bli berörd. Målgången under den sista timmen är en märklig syn. Allt från löpare som springer in med lätta steg till rena zombie apokalypsen med släpande ben och hängande ansikten. Jag tycker mig höra Michael Jackssons “Thriller” i bakgrunden.

Det är många som tvingats sätta sig över sin smärta och enorma trötthet och ge mer än de någonsin gett förut – och detta under väldigt många timmar. Det sätter sina spår. Sanningen är också den att de flesta löpare går igenom flera stadier under ett långt lopp. Plötsligt kan en stark löpare förvandlas till zombie på nästan ingen tid alls för att ett par timmar senare vara tillbaka i god löpform.

Jerry kom glädjande nog i mål med en timmes marginal till reptiden. Trött och sliten men med full kontroll på situationen och vid god vigör. Jerry har tidigare varit otursförföljd på UTMB-loppen och aldrig tidigare fullföljt så detta var en riktig seger. Han visade idag också att det går att komma i mål på ett krävande långlopp (121km, 7300hm) i princip helt utan löpträning då han varit skadad. Dock har han kört crosstrainer, styrka och backträning.

Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om vad jag upplevt under loppet. Jag har stor respekt för det som väntar och jag hoppas på en nästan två dygn lång kamp som jag kan gå segrande ur.

Perspektivet är även det klart för mig. UTMB är inte viktigt på samma sätt som många andra saker är viktiga för mig utan mer en slags högtid tillägnad äventyrslusten som jag ofta känner även i vardagen.

Jag är så klart extremt privilegierad som har möjlighet att vara med om detta. Jag har en fysik som tillåter mig att försöka, en familj som stöttar min krävande och udda hobby och goda vänner som delar mina vanföreställningar om vad som är roligt.

Det går att följa mig här: https://utmb.livetrail.net

Skriv in mitt startnummer 1104 i sökfältet.

I morgon kl 18:00 kör vi. In i äventyret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.