Plötsligt har kvällen gått. Men jag hade ju tänkt träna. Ett projekt framför datorn drog som så ofta ut på tiden och nu poserar klockans båda visare stolt rätt upp. Jag reser mig från köksstolen. Fötterna protesterar. Jag hör vinden som sliter i träden och ser det horisontella regnet i skenet av den ensamma gatubelysningen. Linkar bort till termometern. +2. Vet inte vad ska skall göra med informationen. Känner att jag tvekar och plötsligt hör jag rösten inom mig. When in doubt – go running.
50 minuter senare njuter jag av det varma vattnet i duschen, känslan i kroppen efter löpningen och av det goda beslutet. Mötet med kudden blir kort och jag somnar inom en minut. Vaknar lite trött men nöjd nästa morgon. Life is good.