Efter att ha anmält mitt intresse för UTMB 2016 tassade jag runt min lilla skogsslinga ett varv. En känsla av lätthet i kroppen fanns så jag vilat från löpningen både måndag och tisdag. Temperaturen låg på nollstrecket och det var lite svallis på vissa berghällar. Det var inte riktigt dagsljus trots att det var mitt på dagen. Snart är årets kortaste dag här. I vissa skogspartier hade det faktiskt varit bra med pannlampa.
Där berget är bart är det ibland snorhalt även utan is så mitt val att ta IceBug skor var riktigt bra. Jag har absolut inte samma löpkänsla i dem som i de Salomon Fellcross jag sprang 34km med i söndags men det känns skönt att slippa springa och spänna sig.
Under min korta skogstur tänkte jag på hur viktigt detta är för mig och hur glad jag är att kunna och ha löpning som hobby. En del av mig längtar till något av loppen i alperna till sommaren och en annan del av mig tycker att inget går upp mot löpningen hemma i skogen. Jag är tacksam för att jag känner lycka i nuet och samtidigt kan längta.
Mina chanser till en startplats i UTMB är inte jättestora. Jag har bara en lott och även om poängkravet för att få vara med i lottningen har skärpts så är det många med antingen garanterad plats eller med dubbla lotter. Jag skulle gissa att chansen för mig är ca 25%. I januari får jag reda på om jag har en startplåt eller inte och först då kan jag lägga en mer fast träningsplan för säsongen.