IceBug-skor på frusen stig

14 dagar till Sandsjöbacka trail.

15-17 januari är det race weekend och alla 7 klasser i Sandsjöbacka Trail -serien avgörs under tre dagar. Min plan är att springa 82km(50 miles) på söndagen.

Efter ett planerat träningsuppehåll på 10 dagar över jul och nyår är jag nu igång igen med bara 14 dagar kvar till själva tävlingen. Efter uppehållet är jag naturligtvis väldigt träningssugen och känner mig pigg och glad i kroppen. Timingen är så klart allt annat än bra. Det hade varit bättre om tävlingen hade gått idag men nu får jag spela de kort jag fått på bästa sätt. Det är kanske ändå det som är min styrka, att kunna anpassa mig efter omständigheter och varken bli pressad av yttre omständigheter eller stressad av andras prestationer.

50 miles är långt. Väldigt långt. När underlaget är utmanande, årstiden gör att start och mål sker i mörker(för de flesta) och temperaturen gör att vätskan man har med sig fryser i flaskorna – då känns det riktigt långt. Tröttheten sätter in och farten går ned. Det känns som om avståndet till målet snarare ökar än minskar. Jag gillar att bli riktigt trött och det är ett måste för att ha roligt under ett lopp som detta.

Och visst gör det ont att fortsätta framåt fast jag är trött i hela kroppen. Utmattningen kommer till ett läge som jag aldrig kommer till under träning. Erfarenheter från tidigare långlopp gör dock att jag vet att jag kan pressa mig förbi denna ”vägg” av trötthet och smärta. Jag försöker att inte identifiera mig för mycket med tröttheten och jag vet att den både kommer och går under loppet.Jag brukar försöka se mig själv lite utifrån när det börjar gå tungt och kan då coacha mig själv förbi trötthetsperioder.

Idag fick jag en fin tur från parkeringen vid Kyrkby-Dala upp längs Sandsjöbackaleden runt båda Shell-mackarna och tillbaka till parkeringen. Inget fartrekord direkt och jag fick en rejäl energi-dipp på tillbakavägen. Spåret var fullt med frusna fot och MTB-spår vilket gjorde det tufft för fotlederna. Jag borde haft någon energi med mig men jag tog mig ändå ur dippen på ett bra sätt. Det han nästan bli helt mörkt mot slutet så ingen idé att slå av på farten. Hoppas kunna göra en 3 timmarsrunda med samma tryck nu i veckan.

Screen Shot 2016-01-03 at 20.22.52

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.