Då kör vi igen

Nu har jag sprungit 10 träningspass och det känns bra. Idag blev det sandsjöbackaleden. 2 timmars bra push på en blöt, teknisk stig. Solsken och klarblå himmel. Det blir inte mycket bättre. Leken med mjölksyran är tillbaka och jag gillar det. Att aldrig riktigt få känns sig bekväm, att alltid trycka på lite för mycket för det. Detta är utan tvekan min favoritsträckning. Om det bara fanns en stig i hela världen att springa på så fick det vara denna. Fick även mina nya Kinvara 3 idag. Skall bli intressant att testa dem. Mina 1:or är ofattbart slitna nu. All systems are go. 8 veckor till start i UTMB.

Kottar

Fick till ett bra backpass här om dagen. Det blev 10 vändor i Lackarebäcksbacken. Trögt gick det i början och lättare mot slutet. Hade ett styrkepass från dagen innan i benen och det kändes. Det känns som om formen är lite på G. Jag har lovat mig själv att köra 10 pass innan jag tar ett nytt beslut om UTMB. Det är 3 pass kvar. Förhoppningsvis blir det ett löp/styrka i kväll med frun. Kottarna då? De får roa sig med en kompis till oss när vi tränar. Om du tänker på kottarna på bilden så är det mitt sätt att hålla räkningen på antalet vändor i backen. Nästa gång får det bli 12.

Lite ljus

Efter ett par tunga veckor utan träning ser jag nu en ljusglimt i fjärran. De närmaste veckorna kommer att visa om det finns förutsättningar för löpning runt stora berg framöver. Jag ser med förfäran på hur snabbt kroppen och psyket förfaller när man är passiv. Det går långsamt att klättra uppåt men ack vad man faller snabbt ned när man släpper taget. Jag har nu greppat en liten gren och tillfälligt stoppat fallet. Nu får vi se om jag kan få något grepp för att vända trenden.

Highlander MM

Mycket splittrade känslor efter Highlander Mountain Marathon. Omgivningarna och vädret var fantastiskt bra. Det var som att springa i en reklambroschyr för Skottland i två dagar. Sällskapet var också bästa tänkbara, Anders, Mange och Fredrik. Vi funkade bra ihop.

Dag 1: Starten gick och jag och Anders la lång tid på att identifiera kontrollerna utifrån de koordinater vi fått vid startstämplingen. Vi tuggade på mot kontroll nr 1 och gjorde redan här vårt första misstag. Vi gick väldigt ”rätt på” och hamnade i en ravin som såg lätt ut på kartan men som tog massa extra tid i verkligheten. Efter det blev vi lite osäkra och började orientera och diskutera vägval allt för mycket. Tiden rann iväg och vi kom obenhörligt efter. Någon kontroll gick ganska bra men andra gick sämre. Vi borde ha haft en tydligare uppdelning med en navigatör och en ren löpare. Jag är inte säker på detta men det kändes som att vi dividerade över vägval och vad som var vad alldeles för mycket.

Nattläger: Här hade tävlngsorganisationen satt upp ett stort mattält där man kunde ta igen sig och till och med köpa en öl…Härligt. Kvällen var trevlig och jag kände mig fräsch i kroppen.

Dag 2: Också denna dag började vi med en tveksam insats till kontroll 1. Sedan ganska ok vägval men mer av osäkerhet och funderingar. Förvånad över mig själv att jag inte tog kommandot i denna situation men jag har svårt för det. Situationen var liknande när jag sprang ICEBUG 24 med Martin förra året. Mycket intressant med det mänskliga samspelet. Jag lärde mig mycket. Anders är en stark löpare och kompetent orienterare så med lite bättre fokus och samkörning av våra starka sidor så hade vår placering blivit mycket bättre. Potentialen finns. Mer fokus och mer hunger på pallen! Kanske blev vi paralyserade över hur fint det var. Kanske hade vi fått fram mer vilja och pannben om vädret hade varit sämre? Det är min gissning.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig helg. Middagen och ölen efter målgång satt som ett spett i ryggen. Jag var inte fysiskt oberörd efteråt men heller inte speciellt skakad. Helt enligt plan med andra ord.

Taper De-Lux

Min uppladdning inför Mountain Man nu till helgen kunde verkligen ha varit bättre. Från att ha sett riktigt bra ut för ett par veckor sedan så kom en mycket irriterande förkylning opassande förra veckan och satte hosta i hjulet på mig. Just slutklämmen på uppladdning inför tävling är något som aldrig har fungerat bra för mig. Jag är i toppform både fysiskt och mentalt flera veckor innan tävlingen för att sedan kollapsa och snurra till det de två sista veckorna. Inte bra men nu är det som det är. Var ute en liten tur i kväll och visst känns det bra, men inte toppen. Kroppen gillar verkligen en träningsmängd som vida överstiger det jag kunnat få till de sista två veckorna. Jag får ett par försök till att lyckas med uppladdning innan UTMB.

Running on vapor

I helgen sprang jag ett långpass tillsammans med Erik och Jerry från Trailrunner West. Det blev Hyssnaleden som är en fantastiskt fin 40km slinga med en skön blandning av trail, stig och grusväg. Kuperad så att men får lite motstånd i benen, ca 750hm och med fantastisk utsikt på sina ställen. Jag hade haft en intensiv träningsvecka med mycket kvalité och en hel del mängd men kände mig fräsch när vi gav oss iväg. Ungefär halvvägs började jag känna att jag inte hade mitt vanliga push och med en mil kvar var orken som bortblåst. Kom att tänka på scenen i filmen ”Top Gun” när piloten säger ”We’re on vapor, Cougar, you got to put it down.” när bränslet i flygplanet var nästan slut. Så kändes det. Som tur är kunde även jag till slut landa säkert, i gräset bredvid bilen och pusta ut med mina medlöpare. En smärtsam upplevelse men jag har haft väldigt mycket av det motsatta den sista tiden. Allt har känts väldigt lätt så detta förtjänade jag säkert. Verkligheten gav mig nog en tillrättavisning. Det blev en bra tur på drygt 4 timmar och 38km och med tanke på att jag gick en hel del sista milen så får jag vara nöjd ändå. Mer sånt.

Hade möte med Anders om vår tävling i Scotland om 3 veckor. Vi är väldigt taggade och nu gäller det bara att ingen av oss blir sjuka eller skadar sig. Idag har jag haft vilodag och i morgon blir det distanspass igen. Hoo-Haa.

Highlander Mountain Marathon

Den 14-15 april åker jag till Kinlochewe i Scotland för att springa årets upplaga av Highlander Mountain Marathon. Med i mitt lag är triathleten Anders le Dous. Anders har ingen erfarenhet av bergslopp men massor av erfarenhet av att springa sig trött så det skall nog gå bra. Vi flyger till Glasgow redan på fredagen och bilar upp till Kinlochewe under dagen. På fredag kväll laddar vi med den traditionsenliga race-ölen. Tävlingen är en tvådagarstävling där man bär med sig all utrustning som man behöver under två dygn på fjället. Övernattningen brukar bli spartansk då utrustningen absolut är optimerad för låg vikt och inte för komfort. Beräknad vikt på säcken är strax under 5 kg. Med tanke på årstid får vi nog räkna med att det både kan vara och komma snö…

Vi ställer naturligtvis upp i längsta och tyngsta A-klassen som innebär 35-40km dag 1 och ca 30km dag 2. Ett par tusen höjdmeter blir det nog också innan vi når målet på söndagen. Detta skall bli helskoj.

Uppladdningen har gått prima fram tills nu och jag följer mitt träningsprogram så exakt jag bara kan, utan att göra avkall på löpupplevelser. Hade en fantastiskt fin tur i Skrylleterrängen för ett par dagar sedan och sedan en ännu finare runda på Sandsjöbackaleden dagen efter. Kroppen känns lätt och stark.

Fellcross med flera

Jag erkänner gärna att jag är barnsligt förtjust i bra utrustning. Att bra utrustning skulle kunna hjälpa mig till bättre prestationer har jag där emot inga större fantasier om. Om den däremot kan locka fram lite motivation på dagar när det känns tungt så är det en effekt så god som någon. Sedan finns naturligtvis delar av utrustningen som lockar mig extra mycket och i den kategorin har vi skor och väskor. Jag har många par löparskor och många väskor. Jag tror faktiskt att jag nästan kan få plats med allt jag äger i mina väskor. När det gäller löparskor är jag kräsen och om skorna inte passar mig perfekt på ett eller annat sätt så avyttrar jag dem. Som tur är har jag flertalet personer i min omgivning som gärna köper av mig skor som av någon anledning inte passar till 100%.

Då jag springer mest på hårt och någorlunda torrt underlag är mina Kinvara de skor jag använder mest. De par jag har är snart utslitna och nya Kinvara 3 kommer att ersätta dem så fort de finns på marknaden. Skall jag ut i skogen och bråka så åker mina Salomon Fellcross på. De är verkligen de bästa Salomonskor jag testat. Jag har inte hittat en enda svaghet med dessa skor.

UTMB 2012

Meningen var att jag skulle anmält mig till lotteriet för platser till tionde upplagan av Ultra Trail du Mont Blanc tillsammans med Erik och Jerry på Trailrunner West. Något gick snett i tekniken och gruppkoden som skulle hålla ihop oss under utlottningen kom inte med i min anmälan. Resultatet blev att jag fick en plats och Erik och Jerry blev utan. Snopet. Först var jag osäker på om jag skulle var med eller inte men bestämde mig ganska snart för att köra. Jörgen Johansson som jag träffade på UTMB 2011 och som då sprang CCC skall springa UTMB i år och vi kommer att resa ned ihop. 2011 kom jag runt och var nöjd med detta. I sanningens namn så spelade jag ganska safe och i år har jag satt ett högre mål som lär bli något att bita i. Med ökad kontinuitet, mängd, periodisering av träningen och betydligt lägre vikt har jag satt som mål att i årets UTMB komma i mål bland de 200 bästa. Detta att jämföra med min placering 767 förra året. Jag känner att detta är ett realistiskt om än ambitiöst mål. Många är lärdomarna från förra året och med ett konkret mål är det lätt och roligt att träna. Andreas Falk är med och stöttar med detaljer som jag inte riktigt klarar själv. Jag ser fram mot en härligt aktiv tid fram till 31 augusti och sedan UTMB.