Off the road again

Jag har haft en period med bristande motivation och lägre träningsmängd. Ibland bjuder livet på nya utmaningar som får ett naturligt företräde. Lusten att träna är nu större än på mycket länge och behovet av träningen är också påtagligt. Kroppen känns utvilad och stark men inte trimmad. Det skall vi råda bot på. Då jag varit igenom dessa faser ett antal gånger känner jag mig inte orolig utan ser fram mot resan. Det är en del smärta och slit men belöningen är sockersöt och känns inom räckhåll. Dagens pass blev nästan ett backpass med flera vändor i backar jag hittade på vägen. Efter löpningen körde jag ett skivstångspass med Sara på Friskis. Kroppen skriker ut den bekanta mixen av utmattning och välbehag.

Skärgårdspass

Det blev två härliga varv runt vår favorit-ö Stora Rösö. Första varvet gick på ca 25 minuter och det andra på 35. Andra varvet försökte jag hålla mig närmare vattnet och då blev sträckan en del längre Jag var lockad att hoppa i plurret ett flertal gånger men höll mig tills jag kom tillbaka. Sträckan runt ön bjuder på mycket varierad terräng. Mycket klippor men också gräs, sand och skogsstig. Lite hoppande och klättrande gör upplevelsen äventyrlig. Vid varvningen slängde jag av min tröjan och det var skönt att springa utan.

Form

Idag sprang jag en stund på löpbandet på Friskis och passade på att filma steget. Nej jag övar inte på utförslöpning, det var kameran som stod mer snett än vad jag insåg. Tempot är 4 min/km. Jag har svårt att avgöra om jag landar på hälen eller inte. Det känns absolut inte som om jag landar på hälen…men ser ut som det.

Stighandske

Hur går det med träningen? Jodå ganska bra. Inte högintensivt på något sätt utan lugnt och försiktigt. Jag har vilat bra efter Ursvik och kommit igång med löpningen igen. En bra blandning av olika löpträningar har jag fått till och jag varierar numera efter lust. Igår blev det ett blött back och stigpass i Mölndal. Jag testade mina nya Merell Trailglove och det kändes prima. Hade egentligen tänkt mig att byta till mina Icebugs som jag hade i säcken efter en stund men det blev ändå 80 minuters löpning med de nya skorna. Det känns i vaderna idag…

Nu skall jag nog köra ett par pass med andra skor innan jag tar Trailglove igen. Variation känns viktigt och roligt. Hoppas att jag snart kan få till ett riktigt långt löp/trekking pass. Kanske Hallandsleden?

Ursvik Ultra 75km, 2000hm

Så stod jag där igen, på startlinjen med ett 70-tal andra löpare. The few, the proud. Rejäla panlampor, skinn på näsan och pannben av stål gör individerna aningen framtunga. Klockan närmade sig midnatt och starten för årets upplaga av Ursvik Ultra. Det blev en helt annan upplevelse än den jag hade här förra året. Då var det mer snö längs banan och mycket tyngre att springa. Nu var banan hård, hal och ganska snabb. I konkurrens med andra står jag min bättre desto djävligare förhållanden är. Snabbt och lättsprunget är inget för mig. Första två varven gick ok men sedan blev det tungt. 3:e varvet var plågsamt och fjärde nästan en minneslucka. Sedan fick jag sällskap på femte och sista varvet och humör och fart återvände. Halvvägs på sista varvet började vi spekulera kring om vi kunde komma in under 9 timmar vilket vi klarade. Sista timmen i spåret innan gryningen kommer är en riktig psyktest. Bara pannlampans gung och ljudet av ståldubb mot is blandat med ditt eget flås. I flera timmar. Det blir en fantastisk resa i sig själv och helt klart värt ett halvt dygn av min tid.

Jag är mycket nöjd med att ha sprungit loppet. Min kropp känns prima nu efteråt och jag lyckade disponera mig fysiskt och mentalt för att kunna öka sista varvet. Detta känns lovande inför UTMB.

Rokad

Ikväll skall jag jobba 5 timmar med att instruera på en bassängkurs. Då tyckte jag att det var rimmligt att jag kunde riva av ett långpass på ”lunchen” som kompensation. När man är egenföretagare så får man ha en sådan förhandling med sig själv och det är inte givet att det är lättare att få ledighet beviljad än om man hade haft en valig anställning. Men idag gick det alltså bra.

Jag är ju grymt enfalldig och det blev 4 varv i hemmaspåret. Vädret började mulet för att sedan bli disigt och dimmigt. PRECIS när jag var färdig dök solen fram bara för att retas… Det blev goda 29,9 km och jag harvade på i 3:13. Ingen dunderfart men så är det både kuperat, isigt som bara fanken och så tog jag väl ett antal telefonsamtal på halvsprång. Kunder har lite svårt att förstå det där med långlunch. Äta försöker jag också göra kontinuerligt för att vara i så gott skick som bara möjligt när jag kommer hem. Idag provade jag även lite ny sportdryck och energi. Jag återkommer om detta när jag har testat lite mer men det verkar mycket lovande.

Vardagspussel

Med en familj med två småbarn, två företag, lärarvikariat, stora krav på ”egen tid”, hus med behov av omvårdnad mm så är det en utmaning att få ihop den träningsmängd som jag vill. Jag skyller detta helt och hållet på min egen lathet och brist på motivation. Nu har väl denna vintern varit extra svår när det gäller att hålla upp den rena löpträningen. Nu går februaru mot sitt slut och jag kan säga att längtan efter att kunna springa i korta tights och linne är stark.

Men hur gör man då för att kräma ut lite extra träning bland alla måsten? Dygnet har ju bara 24 timmar och det är i slutänden en fråga om omdisponering och omprioritering. Här kommer några av mina tips:
[list type=”pointerlist3″]

  • träning sent eller rent av mitt i natten
  • kombinera transport och träning
  • försök träna mer än du ser på TV eller surfar på internet

[/list]

Detta är inte enkelt. Jag försöker hämta och lämna barnen hos dagmamman med cykeln eller joggern när det går. Oftast tar det ungefär lika lång tid som med bil och ger ganska mycket extra pulstid.

Motivation

[dropcap type=”2″]I[/dropcap]bland behöver man lite extra motivation och inte alltid vet man varifrån man skall få den. UTMB är i och för sig en formidabel utmaning som kräver massor av träning – men jag behöver delmål. I mitt fall funkar en tävling som ”commitment” väldigt bra. Jag behöver ett konkret mål som inte ligger allt för långt bort i tiden. På det sättet funkar jag bra när jag är trängd i ett hörn – måste slåss och inte kan fly. Det kanske låter hårt och brutalt och visst är det. Men så gillar jag när det är lite tufft, annars anmäler man sig inte till Ursvik Ultra 75km, start kl 00:00, löpning i befintligt ”före”, 5 varv på en mycket kuperad 15km slinga. Jag sprang detta lopp 2010 och jag måste säga att det är ganska galet. Men träningsmotivation är jag helt säker på att det ger. Och visst är det ”roligt” på sitt eget sätt.

Både kroppen och pannbenet kommer i vilket fall att få sig en skön genomkörare den 27 mars.

W-R-T trail 44km

I söndags ringde klockan 04.45 och det var dags för frukost. Efter att ha tejpat och smort in fötterna med sportstick, kontrollerat utrustningen en sista gång och dragit på mig dunjackan gick jag ut för att vänta på Jerry som jag skulle åka med. Stämningsfullt på spårvagn och tåg på väg till starten i Kungsbacka.  Väl där var det aningen svårt att hitta själva startplatsen. Vi fick nummerlappar och information innan tävlingsledaren helt enkelt släppte iväg oss på detta sköna äventyr.

Första milen gick på asfaltsväg och jag misstrivdes en del i mina ståldubbade icebugskor. Efter stämplingen i Kyrkbyn och starten på sandsjöbackaleden blev det trevligare och solen hade nu börjat lysa på trädtopparna. Jag hade siktat på att komma bland de 10 första och känslan när jag sprang in på leden var att jag var nr 10 eller 11 vilket stämde. Efter en halvtimme kom jag ikapp Erik och en annan löpare vid en mindre felnavigering. Det var mycket is i skogen och nu var mitt skoval klockrent. Jag kunde springa avslappnat och ramlade inte en enda gång under dagen. Vid depån på halva sträckan 22km kände jag mig väldigt fräsh och lämnade den stationen innan Erik. Knep nog 4 placeringar där. Jag hade gott om egen energi med så jag kände inget behov för att dröja kvar. Efter passering av spårhagavägen började det gå lite tyngre och efter ytterligare ett par km sprang jag fel. Jag känner till sandsjöbackaleden ganska väl och det blev mitt fall. Jag följde helt enkelt den sträckning som jag själv brukar springa för att plötsligt inse att det är väldigt lite fotspår och inga snittslar… Antydan till tunnelseende spelade nog också in.

Efter en del kartvridande satte jag kurs mot rätt spår. Nu kände jag mig lite stressad. Det var obanat med bristande skare och när jag väl kom fram till rätt stig var jag ganska trött. Jag blir otroligt lack av att springa fel. Nu hakade jag på Emma Linden ett par km men fick släppa henne till slut. Nu började höftböjaren protestera lite. Gissar att den fick sig en känga under felorienteringen.

Väl framme vid Sisjön var jag ganska tagen och det var 13 km kvar…. Lufsade på i ett allt lägre tempo. När det var ca 5km kvar var mitt vatten slut och båda mina vader krampade regelbundet. Ja sista milen var ingen snygg syn. Kom in på en 12:e plats (4:44:37) med 3 löpare inom 3 minuter framför mig. Emma hade dragit ifrån och kommit in 8 minuter innan mig. Erik Jurander som jag sprang delar av loppet med gjorde ett kanonlopp och kom in på en 4:e plats. Min Ladonia lagkamrat Sebastian som var med när jag sprang OMM i fjol slutade på en fin 3:e plats. Jerry kom in på 19:e plats 38 minuter efter mig.

Grattis alla – ni imponerar och inspirerar !

Detta känns som en bra värdemätare på formen och visst finns det en del att jobba på…

En stor Eloge till Kvarnbyns löparsällskap för ett fantastiskt fint lopp.

Lättare steg

Nog känns varje kilo som jag blir av med när jag springer. Det är en betydligt angenämare känsla nu än för 10kg sedan. Skulle inte drömma om att träna med 10kg ryggsäck nu. Vad är då målet? 83kg! Då skall jag vara stark och startklar, inte utmärglad och energitom. Det är 6 månader kvar till UTMB så om jag sköter mig skall det inte vara några problem. Med gradvis ökad träningsmängd och lite bättre kontroll på kakmonstret i mig så skall det kunna bli en lättare och mindre skadebenägen löpare av mig.