Mörker

Det blev ett jordfräspass till i lackarebacken. Med start kl 24. Var det bästa tiden för ett träningspass? Nej men den tidigaste tiden jag hade kvar. Pannlampa på, ljusa nätter är redan ett passerat kapitel denna sommar. Hade lust att köra hårt och länge och gjorde inte det för att bevara den lusten. Det blev 500 hala höjdmetrar. Massor med syre i den fuktiga nattluften. Ser verkligen fram mot Icebug 24 och hoppas att jag kan återhämta mig snabbt nog för UTMB. Jag vet att det är lite vågat att göra en ultra knappt 4 veckor innan ett mastodontlopp men jag chansar.

Backpass i Mölndal

Ja det låter som en omöjlighet men backen i lackarebäcksskogen ger 75 goda höjdmetrar som kan adderas ihop till ett hyggligt packpass. Fördelen är helt klart att man inte behöver åka så mycket bil. Visst finns bättre backar med fler höjdmetrar inom en timmes bilfärd men om man istället lägger den tiden på att harva i hemmabacken så är nog effekten väl så god. Och visst blev jag trött av dagens 12 vändor. Inte utmattad på något vis men lagom genomkörd. Jag känner mig fantastiskt stark i kroppen och inte minsta tecken till känningar i knän eller höft.

Det blev 900 höjdmetrar på ca 2 timmar. Riktigt härligt slabbigt halt var det i skogen. Trivdes fint med stavarna idag.

Hur håller man räkningen på antal vändor? Här exempel på en bra mekanisk metod.

Hur går det med träningen?

Ja detta är frågan jag hör allt oftare. Många vet att jag skall springa UTMB och följer min träning och uppladdning. Hur går det då?  Jo jag är nog ganska nöjd. Man vill ju alltid träna mer, men jobb i egen firma, familj med två småbarn etc skapar en mix av träningsiver och lättja/trötthet. Ibland tar det sistnämnda över. Igår var vi på besök hos min syster med familj i Ytterby och jag kutade hem därifrån. Det blir lite drygt 30km och det kändes fint. Jag sprang i mina Kinvara och det känns att mina fötter och vader nu börjar vänja sig vid lite mer framfotsfokus. Dagen efter långpass är jag sliten i vaderna men inte i höft eller knän. Det känns helrätt. Nu hoppas jag kunna öka på träningsmängden fram till veckan innan Icebug, sedan springa den för att sedan gå på med en lugn vecka och två hårdare innan jag flyger ner till Chamonix för vilo  och uppladdningsvecka. Sedan blir det Vangelis, 3,2,1 och så är vi iväg. Erik och Jerry som också skall springa UTMB verkar vara både laddade och vältränade. Kul.

Långpass

Måndag morgon. Klockan ringer kl 05:00. Jag går upp och äter en stadig frukost, gör ett par extra mackor att ha med mig och tar på mig löparkläderna. Bussen går 06:10 och tar mig till Mälndal där jag byter till lokaltåget. Hoppar av i Kungsbacka kl 06:50 och påbörjar direkt löpningen hemmåt. Första milen går på asfaltsväg. Dimslöjor pryder skogen på sina ställen och det är tyst och vackert. Väl framme vid sandsjöbackaleden byter jag skor från mina Kinvara till Icebug. Det är blött i skogen och löpningen är varierande och bitvis mycket teknisk. Jag siktar på att springa samma sträcka som på Sandsjöbacka trail men springer fel och får se en ny sträckning längs sandsjön som är helt fantastisk.

När jag kommer till Sisjön är jag ganska trött, tar en macka och byter tillbaka till Kinvaraskorna. Sista kilometrarna hem går mest på vilja. När jag väl är hemma visar GPS:en på 38,8km och 4:45 och klockan på kvart i 12. En bra start på veckan.

Långpass i Hemavan

Efter en del tankar kring tajming, pengar och familjens väl och ve blev det till slut bestämt. Jag åker till Hemavan och springer IceBug24 tillsammans med Martin Rådbo. Det är en 24 timmars Rogaining där man plockar så många kontroller man hinner under 24 timmar på fjället. En häftig utmaning. Vi springer för Mölndal Outdoor IF. Verkar ju logiskt då både jag och Martin är engagerade i den klubben. Det skall bli kul och spännande att tävla med Martin. Vi är båda ”slow starters” så vi får se om vi lyckas hålla farten uppe redan från start. Detta blir ett mastigt långpass bara 4 veckor innan UTMB så jag hoppas att kroppen hinner återhämta sig. Jag skall se till att INTE få skavsår i klass med dem jag hade efter OMM…då går UTMB åt skogen. Kroppen känns prima nu och jag varierar träningsmängden lite från vecka till vecka. Inga galenmängder direkt men jag vet ju att jag behöver mycket vila/återhämtning. Ett par tre backpass till innan IceBug blir det i alla fall…och ett par långpass, å styrka, å intervaller…ja ja det blir nog bra.

Off the road again

Jag har haft en period med bristande motivation och lägre träningsmängd. Ibland bjuder livet på nya utmaningar som får ett naturligt företräde. Lusten att träna är nu större än på mycket länge och behovet av träningen är också påtagligt. Kroppen känns utvilad och stark men inte trimmad. Det skall vi råda bot på. Då jag varit igenom dessa faser ett antal gånger känner jag mig inte orolig utan ser fram mot resan. Det är en del smärta och slit men belöningen är sockersöt och känns inom räckhåll. Dagens pass blev nästan ett backpass med flera vändor i backar jag hittade på vägen. Efter löpningen körde jag ett skivstångspass med Sara på Friskis. Kroppen skriker ut den bekanta mixen av utmattning och välbehag.

Skärgårdspass

Det blev två härliga varv runt vår favorit-ö Stora Rösö. Första varvet gick på ca 25 minuter och det andra på 35. Andra varvet försökte jag hålla mig närmare vattnet och då blev sträckan en del längre Jag var lockad att hoppa i plurret ett flertal gånger men höll mig tills jag kom tillbaka. Sträckan runt ön bjuder på mycket varierad terräng. Mycket klippor men också gräs, sand och skogsstig. Lite hoppande och klättrande gör upplevelsen äventyrlig. Vid varvningen slängde jag av min tröjan och det var skönt att springa utan.

Form

Idag sprang jag en stund på löpbandet på Friskis och passade på att filma steget. Nej jag övar inte på utförslöpning, det var kameran som stod mer snett än vad jag insåg. Tempot är 4 min/km. Jag har svårt att avgöra om jag landar på hälen eller inte. Det känns absolut inte som om jag landar på hälen…men ser ut som det.

Stighandske

Hur går det med träningen? Jodå ganska bra. Inte högintensivt på något sätt utan lugnt och försiktigt. Jag har vilat bra efter Ursvik och kommit igång med löpningen igen. En bra blandning av olika löpträningar har jag fått till och jag varierar numera efter lust. Igår blev det ett blött back och stigpass i Mölndal. Jag testade mina nya Merell Trailglove och det kändes prima. Hade egentligen tänkt mig att byta till mina Icebugs som jag hade i säcken efter en stund men det blev ändå 80 minuters löpning med de nya skorna. Det känns i vaderna idag…

Nu skall jag nog köra ett par pass med andra skor innan jag tar Trailglove igen. Variation känns viktigt och roligt. Hoppas att jag snart kan få till ett riktigt långt löp/trekking pass. Kanske Hallandsleden?

Ursvik Ultra 75km, 2000hm

Så stod jag där igen, på startlinjen med ett 70-tal andra löpare. The few, the proud. Rejäla panlampor, skinn på näsan och pannben av stål gör individerna aningen framtunga. Klockan närmade sig midnatt och starten för årets upplaga av Ursvik Ultra. Det blev en helt annan upplevelse än den jag hade här förra året. Då var det mer snö längs banan och mycket tyngre att springa. Nu var banan hård, hal och ganska snabb. I konkurrens med andra står jag min bättre desto djävligare förhållanden är. Snabbt och lättsprunget är inget för mig. Första två varven gick ok men sedan blev det tungt. 3:e varvet var plågsamt och fjärde nästan en minneslucka. Sedan fick jag sällskap på femte och sista varvet och humör och fart återvände. Halvvägs på sista varvet började vi spekulera kring om vi kunde komma in under 9 timmar vilket vi klarade. Sista timmen i spåret innan gryningen kommer är en riktig psyktest. Bara pannlampans gung och ljudet av ståldubb mot is blandat med ditt eget flås. I flera timmar. Det blir en fantastisk resa i sig själv och helt klart värt ett halvt dygn av min tid.

Jag är mycket nöjd med att ha sprungit loppet. Min kropp känns prima nu efteråt och jag lyckade disponera mig fysiskt och mentalt för att kunna öka sista varvet. Detta känns lovande inför UTMB.