Stighandske

Hur går det med träningen? Jodå ganska bra. Inte högintensivt på något sätt utan lugnt och försiktigt. Jag har vilat bra efter Ursvik och kommit igång med löpningen igen. En bra blandning av olika löpträningar har jag fått till och jag varierar numera efter lust. Igår blev det ett blött back och stigpass i Mölndal. Jag testade mina nya Merell Trailglove och det kändes prima. Hade egentligen tänkt mig att byta till mina Icebugs som jag hade i säcken efter en stund men det blev ändå 80 minuters löpning med de nya skorna. Det känns i vaderna idag…

Nu skall jag nog köra ett par pass med andra skor innan jag tar Trailglove igen. Variation känns viktigt och roligt. Hoppas att jag snart kan få till ett riktigt långt löp/trekking pass. Kanske Hallandsleden?

Ursvik Ultra 75km, 2000hm

Så stod jag där igen, på startlinjen med ett 70-tal andra löpare. The few, the proud. Rejäla panlampor, skinn på näsan och pannben av stål gör individerna aningen framtunga. Klockan närmade sig midnatt och starten för årets upplaga av Ursvik Ultra. Det blev en helt annan upplevelse än den jag hade här förra året. Då var det mer snö längs banan och mycket tyngre att springa. Nu var banan hård, hal och ganska snabb. I konkurrens med andra står jag min bättre desto djävligare förhållanden är. Snabbt och lättsprunget är inget för mig. Första två varven gick ok men sedan blev det tungt. 3:e varvet var plågsamt och fjärde nästan en minneslucka. Sedan fick jag sällskap på femte och sista varvet och humör och fart återvände. Halvvägs på sista varvet började vi spekulera kring om vi kunde komma in under 9 timmar vilket vi klarade. Sista timmen i spåret innan gryningen kommer är en riktig psyktest. Bara pannlampans gung och ljudet av ståldubb mot is blandat med ditt eget flås. I flera timmar. Det blir en fantastisk resa i sig själv och helt klart värt ett halvt dygn av min tid.

Jag är mycket nöjd med att ha sprungit loppet. Min kropp känns prima nu efteråt och jag lyckade disponera mig fysiskt och mentalt för att kunna öka sista varvet. Detta känns lovande inför UTMB.

Rokad

Ikväll skall jag jobba 5 timmar med att instruera på en bassängkurs. Då tyckte jag att det var rimmligt att jag kunde riva av ett långpass på ”lunchen” som kompensation. När man är egenföretagare så får man ha en sådan förhandling med sig själv och det är inte givet att det är lättare att få ledighet beviljad än om man hade haft en valig anställning. Men idag gick det alltså bra.

Jag är ju grymt enfalldig och det blev 4 varv i hemmaspåret. Vädret började mulet för att sedan bli disigt och dimmigt. PRECIS när jag var färdig dök solen fram bara för att retas… Det blev goda 29,9 km och jag harvade på i 3:13. Ingen dunderfart men så är det både kuperat, isigt som bara fanken och så tog jag väl ett antal telefonsamtal på halvsprång. Kunder har lite svårt att förstå det där med långlunch. Äta försöker jag också göra kontinuerligt för att vara i så gott skick som bara möjligt när jag kommer hem. Idag provade jag även lite ny sportdryck och energi. Jag återkommer om detta när jag har testat lite mer men det verkar mycket lovande.

Vardagspussel

Med en familj med två småbarn, två företag, lärarvikariat, stora krav på ”egen tid”, hus med behov av omvårdnad mm så är det en utmaning att få ihop den träningsmängd som jag vill. Jag skyller detta helt och hållet på min egen lathet och brist på motivation. Nu har väl denna vintern varit extra svår när det gäller att hålla upp den rena löpträningen. Nu går februaru mot sitt slut och jag kan säga att längtan efter att kunna springa i korta tights och linne är stark.

Men hur gör man då för att kräma ut lite extra träning bland alla måsten? Dygnet har ju bara 24 timmar och det är i slutänden en fråga om omdisponering och omprioritering. Här kommer några av mina tips:
[list type=”pointerlist3″]

  • träning sent eller rent av mitt i natten
  • kombinera transport och träning
  • försök träna mer än du ser på TV eller surfar på internet

[/list]

Detta är inte enkelt. Jag försöker hämta och lämna barnen hos dagmamman med cykeln eller joggern när det går. Oftast tar det ungefär lika lång tid som med bil och ger ganska mycket extra pulstid.

Motivation

[dropcap type=”2″]I[/dropcap]bland behöver man lite extra motivation och inte alltid vet man varifrån man skall få den. UTMB är i och för sig en formidabel utmaning som kräver massor av träning – men jag behöver delmål. I mitt fall funkar en tävling som ”commitment” väldigt bra. Jag behöver ett konkret mål som inte ligger allt för långt bort i tiden. På det sättet funkar jag bra när jag är trängd i ett hörn – måste slåss och inte kan fly. Det kanske låter hårt och brutalt och visst är det. Men så gillar jag när det är lite tufft, annars anmäler man sig inte till Ursvik Ultra 75km, start kl 00:00, löpning i befintligt ”före”, 5 varv på en mycket kuperad 15km slinga. Jag sprang detta lopp 2010 och jag måste säga att det är ganska galet. Men träningsmotivation är jag helt säker på att det ger. Och visst är det ”roligt” på sitt eget sätt.

Både kroppen och pannbenet kommer i vilket fall att få sig en skön genomkörare den 27 mars.

W-R-T trail 44km

I söndags ringde klockan 04.45 och det var dags för frukost. Efter att ha tejpat och smort in fötterna med sportstick, kontrollerat utrustningen en sista gång och dragit på mig dunjackan gick jag ut för att vänta på Jerry som jag skulle åka med. Stämningsfullt på spårvagn och tåg på väg till starten i Kungsbacka.  Väl där var det aningen svårt att hitta själva startplatsen. Vi fick nummerlappar och information innan tävlingsledaren helt enkelt släppte iväg oss på detta sköna äventyr.

Första milen gick på asfaltsväg och jag misstrivdes en del i mina ståldubbade icebugskor. Efter stämplingen i Kyrkbyn och starten på sandsjöbackaleden blev det trevligare och solen hade nu börjat lysa på trädtopparna. Jag hade siktat på att komma bland de 10 första och känslan när jag sprang in på leden var att jag var nr 10 eller 11 vilket stämde. Efter en halvtimme kom jag ikapp Erik och en annan löpare vid en mindre felnavigering. Det var mycket is i skogen och nu var mitt skoval klockrent. Jag kunde springa avslappnat och ramlade inte en enda gång under dagen. Vid depån på halva sträckan 22km kände jag mig väldigt fräsh och lämnade den stationen innan Erik. Knep nog 4 placeringar där. Jag hade gott om egen energi med så jag kände inget behov för att dröja kvar. Efter passering av spårhagavägen började det gå lite tyngre och efter ytterligare ett par km sprang jag fel. Jag känner till sandsjöbackaleden ganska väl och det blev mitt fall. Jag följde helt enkelt den sträckning som jag själv brukar springa för att plötsligt inse att det är väldigt lite fotspår och inga snittslar… Antydan till tunnelseende spelade nog också in.

Efter en del kartvridande satte jag kurs mot rätt spår. Nu kände jag mig lite stressad. Det var obanat med bristande skare och när jag väl kom fram till rätt stig var jag ganska trött. Jag blir otroligt lack av att springa fel. Nu hakade jag på Emma Linden ett par km men fick släppa henne till slut. Nu började höftböjaren protestera lite. Gissar att den fick sig en känga under felorienteringen.

Väl framme vid Sisjön var jag ganska tagen och det var 13 km kvar…. Lufsade på i ett allt lägre tempo. När det var ca 5km kvar var mitt vatten slut och båda mina vader krampade regelbundet. Ja sista milen var ingen snygg syn. Kom in på en 12:e plats (4:44:37) med 3 löpare inom 3 minuter framför mig. Emma hade dragit ifrån och kommit in 8 minuter innan mig. Erik Jurander som jag sprang delar av loppet med gjorde ett kanonlopp och kom in på en 4:e plats. Min Ladonia lagkamrat Sebastian som var med när jag sprang OMM i fjol slutade på en fin 3:e plats. Jerry kom in på 19:e plats 38 minuter efter mig.

Grattis alla – ni imponerar och inspirerar !

Detta känns som en bra värdemätare på formen och visst finns det en del att jobba på…

En stor Eloge till Kvarnbyns löparsällskap för ett fantastiskt fint lopp.

Lättare steg

Nog känns varje kilo som jag blir av med när jag springer. Det är en betydligt angenämare känsla nu än för 10kg sedan. Skulle inte drömma om att träna med 10kg ryggsäck nu. Vad är då målet? 83kg! Då skall jag vara stark och startklar, inte utmärglad och energitom. Det är 6 månader kvar till UTMB så om jag sköter mig skall det inte vara några problem. Med gradvis ökad träningsmängd och lite bättre kontroll på kakmonstret i mig så skall det kunna bli en lättare och mindre skadebenägen löpare av mig.

Fotstyrka

Som ett försök att ytterligare förbättra min löpteknik och ”pose” har jag nu skaffat mig ett par löpardojor med väldigt lite ”heel-to-toe-drop”. Detta betyder alltså att det blir svårare att sätta i hälen först i löpsteget. Skon heter Saucony Kinvara och det är meningen att en sko som denna skall locka fram en löpteknik där man landar mer på framfoten i steget och således minskar risken för skador. Vi får se om det fungerar, jag har varit väldigt förskonad från skador hittills. Idag testade jag de nya skorna på löpbandet på Friskis i ca 10 minuter och det kändes toppen. Avslutade med Saras störtjobbiga skivstångspass så nu är kroppen lite mör igen.

Vardagsträning

Jag har lyckligtvis möjligheten att träna på dagtid ibland. Under vintermånaderna kan annars träning endast i pannlampans sken bli aningen deprimerande. Idag blev det en kort men vacker tur i den lokala terrängen. I skogen ligger det snö i drivor och med ett skarskikt som nästan håller att springa på, dvs ända tills man skall trycka ifrån med steget… Nu får alltså höftböjare en riktig omgång. Väl hemma igen blev det lite core-styrka på golvet i vardagsrummet. När det blir tråkigt kan man bara försöka tänka sig 25 timmar in i UTMB så kommer motivationen åter.

Det är knappt man kommer ihåg hur det känns att springa på barmark nu och det skall bli fantastiskt när vintern släpper sitt grepp. Tänk att få susa fram i linne och shorts. Man får nog drömma ett tag till.

UTMB here we come!

Idag fick vi beskedet vi ville ha. Erik, Jerry och jag fick var sin plats i årets UTMB! 14 svenskar var anmälda till årets upplaga varav två hade en säkrad plats redan innan. 8 löpare, inklusive oss, fick nyss beskedet att de har en plats och 4 st får nu istället möjlighet att springa TDS som inte går av för hackor det heller.

Det kommer att krävas massor med träning för att klara denna formidabla utmaning. Jag har en fantastisk familj som ställer upp 100% för mig och utan dem hade detta inte varit möjligt. Nu när lottningen är avklarad är det bara att hugga tag i träningen…