OMM i Dartmoor

Efter att ha sammanstrålat med de andra svenskarna i Southampton körde vi till TC(tävlingscentrum) för registrering. Efter en bra uppladdning näringsmässigt på kvällen somnade jag och Hedin i vår dubbelsäng med bävan för vad morgondagen skulle bjuda. Direkt efter starten kände jag av skav på ena foten och vi fick stanna och tejpa. Kilometrarna tickade på och jag blev fantastiskt trött. Jag kände mig väldigt besviken på min form men ärligt talat hade uppladdningen inte varit bra. Man skall ha mer lika ork för att vara ett bra team. Det kändes som att jag var i min sämsta form på ungefär ett år.

Efter 7 timmar och 44,5km kom vi till nattlägret som lag 27. Vi fick precis upp vårt lilla Rip-air tält innan regnet kom. Det regnarde och blåste kuling hela natten och vi var glada för uppgraderingen från Sup-air som är ett ännu mindre tält. Nästa morgon kändes kroppen seg och jag hade ont i hälsenan. Vi startade sist av alla i klass A och tog under dagens 31,8km 11 placeringar och slutade således på en 16:e plats. Jag var som vanligt betydligt starkare dag 2 och lite mer jämnbördig Hedin.

Så är detta roligt? Det är inte så att man går och småskrattar hela tiden men jag känner mycket glädje i utmaningen, utmattningen och gemenskapen med lagkamrater och alla andra som har samma ”böjelse”.

LAMM i Glen Fyne

Med väl planerade förberedelser kunde jag och Mange ta hem en efterlängtad seger i B-klassen i årets LAMM. Efter första dagen var jag redo att ge upp helt. Jag hade slitit ont hela dagen med en urstark Mange som fullkomligt drog mig upp för de skotska bergssidorna. När vi kommit i mål och det visade sig att vi låg på en andra plats bara 6 minuter efter ledarna så kändes det genast bättre. Morgonen därpå bjöd på jaktstart och gissa om det var spännande. Flera småmissar i orienteringen gjorde att vi inte kände oss säkra på vår position bland de andra lagen. Sista branten ned mot mål var täckt av ormbukeliknande växter och vi formligen forsade ner. När vi stämplade in oss i målfållan sa kontrollanten -”jaså B-klassen redan? Ni är först i mål!” Det kändes verkligen kul. Att jag blödde om handen och att kroppen var helt utpumpad kändes plötsligt oviktigt. Den lokala ölen som serverades i mässtältet smakade fantastiskt och det var härligt att känna lite segersötma.